En dag på Jshafwet. Klockan är 4 på morgonen, wädret wackert ech fs ten spegelklar. Jemassorna fjerran bilda i foldelysnins gen de mest förunderliga och fantaftiffa bilder, man fer fläder, fom hajwa en mängd flott med höga torn och fyr: for med ståtliga tornipiror. J kanalerna, fom äro i stället för gator, ligga stora skepp med till en del fafts giorda segel. Från några af dessa uppstiga rökhwirflar ur swåra skorstenar, ey ångan skall twingas att göra sin pligt. J dessa fartygs akter fer man Storbritanniens ftols ta flagga; följa wi raden till wenster, finna wi danska och tyska jartyg, fom i godt förstånd, glömmande både Sleswig och Holstein, ligga blandade om hwarandra. J raden till höger stöta wi på en afdelning ar den nor sta Grönlandoflottan. Ombord i alla dessa skepp synes det herrska en jynnerlig oro, liksom om man rustade sig till strid. På wårt eget dick år det emedlertid lugnt,