här och där i Landenom, hwilka förhållanden jag gerna wille undwika att mera specielt behandla. Det torde icke efter, för sakens skull. wara utur wäs gen att erinra wederbörande om innehållet af 14 Si 3 kap. Kongl. SkiftessStadgan, d. 4 Maj 1827. Den lyder sålunda: Landtmätare ware skyldig att, få snart förrättningen relifwit börjad (hwilket, enligt stadgans 2 kap. 3 S. bör ske, sednast 4 månader efter förordnandets emottagande) irden utan uppskof fortsätta och ordentligen afsluta, der ricke sädana laga hinder möta, fom i denna stadga upps tagna finnas. r skifte i fråga, och finnes det wara af iden widsträckta beskaffenhet, att lotternas uträkning på charta lämpligast fan å Landtmätarens bhemimift winter: tiden werkställas; då ware sådant tillåtet, dock med iwilkor, att skiftets utstakning på marken och rordentliga afslutande i öfrigt tidigt påföljande wår owilkorligen ske skall. Kan det wara sanning, ma tro, att wid ett nu pågåens de förre skifte, förrättningsmännen åwägabragt den öre werenskommelse med delegarne att de instundande höst skulle tillträda sina nya skijten efter förrättningsmännens planläggning, ehwad skiftet komme att öfwerklagas eller icke; hwilken förträfflig willerwalla som af en sädan åtgärd skulle uppkomma, derest skiftet öfwerklagades och ändrades, år ej jwårt att inse; och man frestas att tro, det wederz förande glömt bort bestämmeljerna i Skiftes-Stadgans 15 fav. 1 8., fom häntyda derpå att nya skiftena ej må til trädas förr än sedan skiftet blifwit faststäldt, eller Då tiden för Elander å skiftet ute år, utan att Elan: der blifwit anmäldt. Nu farwäl för denna gång. Policarpus.