tendenten Såve ansåg att man för en få wigtig angelägenhet borde kunna påråkna bidrag af kommunen, Bmwars om framställning borde göras bos Stadsfullmäktige; frams kastade dessutom fom ett förslag, föt att få skolan snart i gång, att till en början anmoda enskilda såwäl Lärare som unga Fruntimmer att lemna fri underwisning en och annan timme om dagen. Lektor Bergman wille att man skulle swända fig till Stadsfullmäktige med bes gäran om anslag och lyckades man ej att få kommunens bidrag, hade man dot för ändamålet gjordt hwad man kunnat. — Ordföranden ansåg det wara kommunens ofelbara skyldighet att taga saken om Hand och att Stads: fullmäktige ej kunde undandraga fig att bewilja anslag, ålminstone tills bidrag möjligen kunde af Staten erhåls las. Talaren framhöll i wackra ordalag angelägenheten af läroanstaltet för Qwinnan, och uti ett warmt och nis tiskt, men nära nog pockande, föredrag, wille han bewisa skyldigheten för Stadsjullmäktige att icke afslå det erfors derliga bidraget, äfwen om ett eller annat Kommunens bes hof, fåfom gatnlvsning m. m. derigenom skulle få stå något tilbaka, och lät i sin ifwer hänföra sig så långt, att han uppmanade stadens Fruar, isynnerhet de hwars Männer innehafwa plats såsom stadsfullmäktige, att inwerka på sine respektive männer för sakens genomdrifwande hos Kommunalnämnden; — i sanning en egen föreftålls ning om fjelfftändighet hos personer fom hafwa sig ans förtrodt ett allmänt uppdrag. Slutligen yttrade br Cra:s mår, att fråga kunde wara om ite Skolstyrelsen eller Stolrådet kunde anses wara mera behörigt att behandla denna angelägenhet; han wille dot ide motsätta fig att åt Stadsfullmäktige öfwerlemna densamma, men han vår gade ej gifwa serdeles stor jörhoppning om bifall, ehuru ban wisserligen ide kunde förutse hwad utgång saken der komme att få, ej heller wille han nu yttra sin enskildta mening om densamma. — Bislutet blef att frågan skulle remitteras till Stadsfullmäktige. Då den nn åjyftade skolan egentligen är afsedd att fylla det behof, fom möjligtwis förefinnes för de mera bemedlade of samhällets medlemmar, att äfwen för flickor måtte gifwas tillfälle att erhålla en högre bildning, fastön första planen för densamma blifwit ändrad. så anser jag det icke wara wälbetänkt att dertill fordras bidrag af stadens alltför otillräckliga och ringa tillgångar; ty ide fan det anfes wåra med rättwisa förenligt att sådane fatz tige samhällsmedlemmar, hwilka icke ens hafwa råd att låta fina egna barn bewista en dylik kostsam bildningsanstalt, likwäl skola bidraga till upprätthållande ar dens samma. Och då af erfarenheten synes, att de flesta bars nen troligtwis skulle komma från landet, få wore det års wen i detta fall ife riktigt, att staden skulle betungas med utgifter får en dylik läroanstalt. Skulle det derföre anses wara ogörligt att bestämma afgiften för hwarje elev så hög. att skolan derigenom kunde underhålla sig sjelf, så har man enligt min tanke icke annat att göra, än aft afwakta den tkroligtwis ide långt aflägsna tids punkt, då sta ten anser fig böra medelst offentliga läros anstalter meddela högre bildning äfwen åt flickebarn. Att Stadsfullmäktige emellertid noga betänka sig, innan de bewilja det ifrågakomna årliga anslaget, håller jag så mycket mera troligt, som man icke gerna kan wara i okunnighet om de många för kommunens existens få högst nödwändiga företag fom förestå och äro under utredning, samt de flora utgifter fom med anledning deraf snart nog komma ifråga; — gatubelysningen är icke det enda. Boliwar. rr rr RR B —