ningen uppmuntrar åledes nidskrifweriet och jag med: gifwer att planen för en sådan tidnings fortgång är ide illa uppgjord; ty öfwerallt finnas personer, fom af olika bewefelfegrunder, antingen af personlig fiendskap eller för ett misslyckat försök till prejeri, krypa bakom anonymite: tens täckmantel och sålunda begagna tidningen Fäders neslandets alltför öppna spalter för att lömskt söka fljäs la heder oh ära af densamme månnen, för hwilken kanske i samma ögonblick mundtligen förklaras den största högaktning och wänskap. Det är wisserligen sant, att just genom nämnda tidnings ådagalagda låttsinne i föres warande fall, har numera denna taktik förlorat allt af seende; man läser det der wämjeliga och hätska utfallet, merändels riktadt emot någon af samhällets genom förs mögenhet eller genom deras ställning i öftigt framstående medlemmar, den rättänkande föraktar lumpenheten hos bref skrifwaren och kanske en eller annan söker att forska ef ter författaren, men meråndels förstår han att wäl dölja fig; ty lömskheten åtföljes alltid af feghet. — Det är med anledning af ett bref härifrån dat, i Februari, fom jag kommit att fästa mig wid tidningen eFäderneålandetd sätt att uppfylla publicitetens wackra bestämmelse. Red. af nämnde tidning emottager, såsom man sinner, dylika bref, utan att ifrågasätta huruwida det lilla sanna, som deruti förekommer, begagnas för att ihopgöra deraf mer eller mindre lögnaktiga historier å la Krusenstolpe, ehuru naturz ligtwis ide med denne gamle bekantes beryktade lätträrs dighet och talang att funna kombinera; ty ännu flår hr K. oupphunnen såsom den främsta, den högsta och den förnämsta af Swerges storljugande skribenter. Den wärda brefskrifwaren, fom nu begagnat Wisby till föres mål för att ihopwäfwa ett sådant der brej, tecknar sig och börjar med anfall på Olaus Swebilius. — Hätft beten uti anfallet är synbart, och brefwet utgör derföre för hwar oh en härstädes fom känner Swebilius, ett eklatant bewis på ÅFäderneslandeto lättsinniga sätt att aldrig tilltro sig blifwa bedragen om sanningen af dylika skribenter. Swebilius är icke allenast en allmänt aktad jordbrukare, utan äfwen lika werksam för det allmännas angelägenheter som han är oförtruten och ihållande då det gåller att genomdrifwa en sak, som rörer prowinsens fra måtskridande i liberal riktning. Att han beskylles för att wara till girighet fnål är en så uppenbar lögn, att just den bör komma till hans landsmäns kuaskap för att de må derefter kunna bedömma halten ar det öfriga i brefwet. Att Swebilii motion om Guvernörskapets på Gotland upphörande, äfwen wid denna riksdag föll, är alldeles icke något bewis för motionens obehöflighet; twertom är den af egenskap att den icke fan falla, utan förr eller fenare skall den winna framgång, — missnöjet hos Öns befolkning är för allmäut för att ide deraf bör slutas till behofwet af en snar förändring, och ibland Offiz cerskåren torde ide finnas någon fom will förorda det nuwarande haltande systemet. Derefter wånder fig brefskrifwaren emot rifsdagsmans nen för borgareståndet Konsul Enequist. Af öfriga ins nehållet synes brefwets hufwudsakliga systemål hafwa just warit att anfalla hr Enequist, hwars ställning härstädes såsom en af ortens förmögnaste, skickligaste och mest frams stående affärsmän, gör honom till ett särdeles begärligt föremål för dylika hungriga nidskrifware, fom Då dertill kommer att hr Enequist jå godt fom ensam hits tills, åtminstone med sitt namn, fungerat såsom fommis: sionär för haverister härstädes och drifwit sådana affärer, hwaruti dock många flera af wåra affärsmän äro och hafs wa warit associerade med Hr Enequists firma härstädes så fan man lätt inse hwilket tacksamt fält en dylik affärds branche skall blifwa för den som will begagna lögnens wapen. Den episod brefskrifwaren anför och som tyckes wilja framhållas såsom en godbit, fan wisserligen föres falla den, fom icke känner till förhållandet, besynnerlig; men för alla andra innebär händelsen ide någonting annat än en under nattens mörker begånget gatufridsbrott, och, ifall förbrytaren blifwit ertappad, skulle säkerligen hafwa funnits att fridstöraren icke sjelf wisste hwem han anföll. — Brefskrifwaren kommer derefter till händelsen med den finska haveristen af hwars last twänne pipor som på ett outranfakligt rätt skulle hafwa förswunnit wid berg: ningen. Dermed förhåller fig sålunda, att wid lognins gen af lasten befanns ett kärl innehälla sjöwatten, och ett kärl war alldeles förswunnet. Antingen plundringen af det förstnämnda kärlet skett ombord eller under trans: porten från fartyget till stranden, har Hittills ide uns nat utrönas och det totalt bortkomna kärlet Har heller icke ännu kunnat återfinnas; men det lömska uti denna del of brefwet består deruti, att K:s Berallningsbafwans de och Tullwerket skulle hafwa blundat för saken; underz sökning för att ertappa tjufwarne pågår fom bäst, men förrän skälig anledning finnes att antasta någon derför, fan naturligtwis ide målet göras mid domstol anhängigt. Hör öfrigt flå de nyssnämnda auktoriteterna så högt öfs wer brefskrifwarens gemena insinuationer, att något mis dare yttrande i afseende derpå ide behöfwes. — Uppgif: ten om att 40 proc. af warornas wärde blijwit betins gade i bergarelön, lärer icke heller wara sanningsenlig. Af dagens post inhemtas, att man ännu ide kommit