duktift ändamål. Serafimersorden8-Gillet, fom genom en långwarig precess tillwunnit fig eganderätten till Kyrkos ruinerna, tillhör derföre oc i första rummet att bekosta hwad som erfordras till desammas omwårdnad, så att ide stadens innewånare komma att drabbas af olyckor och förluster wid förefallande instörtningar; och i andra rum met torde det tillhöra Antiquitetä-Intendenten att i tid fästa nämnde Gilles uppmärksamhet på nödwändigheten att med snaraste widtaga erforderliga mått ech steg til förhindrande af eljest påtagliga och förr eller sednare owilkorligen inträffande ras. Se t. er. westra gafweln af St Karins ruin. Man inwänder kanske, att derwaz rande remnor warit lika flora få långt man fan mins nas tillbaka; men fom ihåg att, förutom det att stenarne stundligen förwittra och derför småningom förlora deras rindkraft, hwarje groende frå fom ditföres äfven bidrager att medelst sina rötter alltmera minska hållbarheten der den ännu fan finnas; — och olyckan af ett rad derfläs des skall ide funna undwikas med mindre att en fontres fort uppföres, — — och S:t Karins torn nedtages. — Må derföre dessa försigtighetsmått widtagas ju förr desto heldre, ty tiden och stunden wet ingen — och ordet: för fent! låter alltför olycksbådande för att ite afseende bör fästas wid warningen. Den Kongl. propositionen om ett fyllnadsanslag af en million lärer hafwa öfwerraskat dem, fom trodde fig när: mare känna werkliga ställningen. Man trodde nemligen fig weta att bristen uppgick till 23 millioner. — Skillnas den lärer Då af enskilda medel blifwit godtjord, samt genom den förväntade försäljningen af Oscarshall. Stadsmäklaren Johan Holm skall hajwa förskjutit en del af de bristande medlen, preussiske Konsuln Heinemann och danske Kons suln Dawidsson hafwa anskaffat krediten utomlands till stor del hos Baron Merck i Hamburg. — Wisserligen war denna proposition ett ledsamt dokument, hwaraf man inhemtade att K. M:t sitter i skuld öfwer öronen fom en annan menniffa7; men det är dot all anledning att förmoda att ständerna ej skola knipa handen om pungen, utan gifwa Konungen hwad Konungen behöfwer, ttan några långa tal eller stickande anmärkningar, samt att sådana uttryck som dem man säger hafwa blifwit yttrade i hederwärda bondeståndet: Ja, men det är la åt h—e för möet, wet ja, ej äro få illa menade fom de låta. J åtskilliga tidningar omtalad med loford de fläder, der man, i fråga om offentlighet wid Stadsfullmäktiges förhandlingar, beslutat annonfera Fullmäktiges fammans träden. Wisby förtjenar i detta fall loford; men i mer än en stad har man derjemte sökt förja för åhörarnes beqwämlighet och i ett par fläder särskildt dragit försorg om platser för referenter för stadens tidningar, och bhärs uti står Wisby ännu efter; ty de twenne gånger jag bits tills närwarit såsom åhörare, har icke en stol mwarit tills gänglig, — ech att trängas med Fullmäktige å bänkarne, torde icke wara lofgifwet och icke heller tillsständigt. Hör min del tycker jag äfven, att Fullmäktige bestämt fig för en lokal, fom ite är lyckligt wald. Det är wisserligen sannt, att ähörarnes antal warit vtterst litet; men jag hoppas att intresset för Fullmäktiges öfwerläggningar skall ökas, helst föredragen äro ofta ganska intressanta och uns derstundom roliga nog. Weckans nyheter i öfrigt för ylatsen inskränker fig till, en ide till utbrott kommen, men besynnerlig början till eldewåda, samt Sällskapet Jacobis uppträdande med konstreprentationer oh en marionettestheater. Boliwar.