fanonfebern aldrig förswinner förrän man warit med om en dust på allwar, så är det ganska naturligt att hr Hozelius från sin synpunkt ide fan hafwa annan övers tygelse, än att wi Swenskar alltid måste få stryk, derest mi skulle måga of knyta näfwen åt wår storskäggiga grans ne. Således mäste hr Hazelius än mera wara jörtwiflad öfwer Polackarnes nu åter wiiade djerfhet, helst de äro icke aslenast omgifna af fiendtligt sinnade despoter och 162 wänner, utan äfwen troligtwis warit i total saknad af skickliga officersuppfostrare, hwarjöre de nu oc ide funs na bajwa någon ledning utt, att ar ftrategiffa ffål göra några lysande reträtter; ja förmodligen hafwa Polackarne icke ens att tillgå en topografisk kär, så att de äfwen måste wara utan Stabö-Chef; — denna brist skulle dock fun: na syllas från annat håll, men dettill fordras säkerligen med mera skäl att skaffa sig rekommendation, än för att blifwa föreslagen till officer wid Gotlands MNationalbes wäring. Apropå Polen, så har en polsk riksdag hållits i Wioby i dessa dagar. Det war dock icke politiska saker fom dewid afhandlades; krämarintresset (2) hade församlat största delen af landthamnarnes köpmän till en fammans komst här i fladen, och om jag får tro åtskilliga yttrans den, få låra (i tysthet förstås) stora förberedelser göras till anfall å en wiss kommuns, såsom det heter, priviz legier; och få fe, om wi ide snart hafwa inom of att utstå ett separatistkrig, lika med det nu i Nordamerika pågående, ty förbittringen å ena sidan är, i likhet med i jydstaterna, utomordentlig, och den godmodiga efterlåtens heten å andra sidan, kommer säkerligen att med nords statlig förwåning erfara, huru wäl motståndarne under tiden wetat rusta sig. Boliwar.