Dpemernå. Orsaken 118ger eJ I union-soldatens mindre tåpperhet, härdighet eller tälamod;: — i dessa afseenden är ringa om någon skilnad dem emellan, eburu ingendera i de tvenne senare meriterna kunna jemföras med den skandinaviska soldaten. Båda armeernas mobiliseringssystem är detsamma. — Men man må antaga bär, och på goda skäl, motsatsen af hvad förhållandet är i Europa, nemligen att nordbon i allmänhet bar mindre naturlig böjelse för, och således ej så lätt egnar sig åt soldatlifvet som sydbon. De mest framstående orsakerna härtill finner man i de oändligt mera lönande fält i industriens alla grenar, som de norra staternas naturliga resurser öfver allt erbjuda idogheten; — vidare i den ärfda puritanska andan samt i nordbons ofta öfverdrifna, emedan ofta origtigt uppfattade, ideer om sann frihet, — hvilket allt förbjuder honom att subordinera under någon, och minst under de i hans tanke godtycklige krigslagarne. Men dessa omständigheter bidraga endast till våra motgångar. De verkliga orsakerna till krigets kräftgång ligga i de politiska partiernas inbördes oenighet. Befordringssättet i armeen är dess verk — äfvensom afvundsjukan, oskickligheten och — förräderiet som der råder. Amerikanaren i allmänhet och nordbon i synnerhet är framför allt annat en kontinuerligt verksam politikus. För att tjena sitt parti, gör han allt, uppoffrar allt — tillochmed sin aversion för militärtjensten. Han blir således soldat eller — general, (änskönt han derigenom utbyter ett aktadt namn i det civila lifvet mot ett af åtlöje eller förakt i spetsen för enibataljon eller en armee) allt efter det värde, hvartill demagogerna uppskatta hans politiska inflytande, Republikanare och Demokrater sträfva båda efter den starkaste representation i armeen, och nästan med samma medel, för att kunna kontrollera dess verksamhet. Om man nu tager i betraktande att båda partierna genom regeringens fåfänga försök att gynna båda, i hopp om att bilda en stark politisk Center, äro ungefär lika representerade i armen. samt att bådas loyala bistånd till unionens återställande är vilkorligt (det ena är nämligen för bibehållandet af athe sacred inslituliono, slafveriet, det andra för dess upphäfvande), så inser man hvad enighet kan råda i armeen och dess operationer, äfven om den bade kompetenta officerare. Rebellernas skickligt planerade intriger illustrera sålunda praktiskt sanningen af det gamla ordspråket: ålo diride is to conquere, under det de sjelfva, åtminstone med afseende på krigets förande, med enighet och ibärdighet sträfva till ett gemensamt mål — ehuru de äro afstängda från den öfriga verlden och lidande brist på allt — uppbränna sina skördar, förpesta brunnar och källor samt lemna hus och hem vid våra genommarscher. Huru djupt måste man ej beklaga att dessa uppoffringar göras för en så orättfärdig sak! Hvad Unionsarmeerna framför allt lida brist på äro anförare, loyala. aktiva och dugliga; samt öfriga officerare med åtminstone någon naturlig fallenhet för tjensten) för att skapa ordning och seger ur detta chaos och nederlag. Ej sådana, som i går lemnade plogen, krogen, boden eller kontoret, för att dag kommendera batterier, bataljoner eller armeer utan att någonsin hafva ens sett en kanon, rensel eller tornist; som skjuta solida kulor ur granatkanoner och beskjuta egna i stället för fiendens trupper; som låta fienden ohindrad rekognosera och spionera; som planlöst blottställa sina trupper under marscher och bataljer, som såfva lugnt sina åtta timmar och vakna lika obekymrade — omringade af fienden, hvilken af artighet adid not wish to dislurb the sweet dreams of the genorale. Då en division af unionsarmen för någon tid sedan uppbröt från Moscou och telegrasisten var färdig att nedtaga instrumentet för att åtfölja sin division, erhöll ban ett telegram från ett okändt ställe — hvilket man sedermera erfor varit i en obebodd skogstrakt endast två mil från högqvarteret — ordagrannt så lydande: 4G600d bye. sorry you are aff. Thanks for all the news; — would kiss you if you were a woman. — Hope to hear from you soon again. — D-—d uncomfortable place this. — Pray, whats you nome?c — Commeutarier äro ösfverslödige. Emellertid blir på detta sätt gång efter annan unionsarmeen dragen vid näsan. Och hvilken nation har väl någonsin förut fört krig utan reserv-depoter af manskap och förråder ? — Nästan alla regementer af förra årets uppsättning äro nu så decimerade af sjukdomar och fienden, att numerären i hvarje öfver hufvud taget ej öfverstiger 300 man och således är mindre än en tredjedel af hvad den i början var. Armeen ökas nu med 600 nya regementen utan att något göres för att fylla upp luckorna i de gamla. Förhållandet i värt regemente är ibland de fördelaktigaste, genom tillfrisknade utgör det nu 532 man, men många regementen äro under 200. Kapten Silfversparre, hvars 20-pundiga abaratta-batteri var i position tätt till regementets venstra flygel, bidrog genom dess utmärkt skickliga servering samt väl rigtade verksamma eld, mera till fiendens tillbakadrifvande än positionens öfriga 22 kanoner tillsamman. Detta ådrog sig helt naturligt mina kamraters uppmärksambet och beundran samt nyfikenbet att få veta ahyems det svåra jernkanon-batteriet var, och hvarifrån det så ofsörmodadt kommita. Med storsta tillfredsstallelse svarade jag att dess befälbafvare var min landsman, nyss ankommen till Pittsburg; angelägen att få deltaga i striden, och då tiden ej medgaf att ur packlårarne uttaga och sammansätta seldonen, uppbringade han sina kanoner med sitt då ännu alldeles nya och nästan oexerserade manskap. Äfven chefen för general Grants stab, en bekant från Chicago och fordom Kapten i topografiska ingeniörkåren, hvilken besökte oss tvenne gånger under aftonens attack, uttryckte sig då till mig ganska fördelaktigt om kapten Silfversparre. Afven han har mött många svårigheter, men i hvad som berodt på honom sjelf redt sig förundransvärdt väl, framför allt med språket. S. började sin militära bana här i landet under general Fremont i Cape Girardeau i Missouri, hvarest han ledde befästningsoch bestyckningsarbetena, (något som må antagas hafva varit ett svårt uppdrag, emedan han då ännu nödgades göra bruk af handen i stället för tungan vid arbetenas ledning), och förvärfvade godt rykte om sin militäriska duglighet samt många vänner. Men med Fremonts sol nedgick också hans, (likväl för att snart åter uppgå). Hans vänner skingrades väl i alla väderstrecken och hans synnerliga gynnare, general Plommer dag men Afärtrutan ralkevtarada han att hattar; Anh var