år oroande. IFVeto:Revy. Man yttrade häromdagen til mig: Ife är det wärdt att komma med weckorevyer hos oss der ingenting händer, ätminstone ide något fom fan gifwa stoff åt dys lika uppsatser, hwilka wisserligen funna blifwa intressanta i tidningar på större platser, hwarest man kan med en lätt penna behandla dagens tilldragelfer; men här förs flyter ju den ena dagen få lik den andra, synnerligast nu under wintern att det endast äro de wanliga julsfalafen fom förorsaka någon ommwerling. — War du lugn min tvän, menade jag; — öfverallt äro menniskorna fig tems ligen lika och begäret efter nyheter är ide mindre här än annorstädes. Litet on dit och en och annan biftos riette läses alltid gerna. — Men bewars, se icke få förs sträckt ut; du må wäl ide tro att jag kommer att häns tyda på förhållandena i det enskildta lifwet? — Jag will hoppas att få ide ffer, inföll min wän, men hwad skall du komma med, då man nu för tiden är wan att inhemta sådane framstående nyheter, såsom: att solens broder och månans kusin låtit egelska sändebudet få skåda någon del af sitt majestät; att Louis Napoleon fällt till något sändebud uttryck af missbelåtenhet med dess herrskare; att en wiss paletå blifwit sänd till Constantinopel; att Hand Helighet har tappat fin ena toffel i mattenkans nan; att Drottningen i Spanien befinner fig i en wiss ställning; att Preussens med Guds nåde befallt fin tappre Wrangel att werkställa en erefution i Dans nan; att Unionisterne wunnit en stor seger öfwer Ses paratisterna wid Richmond, och att de förres befälhafwas re redan haft staden — i kikarn, men af strategiska skäl retirerat bakom Washingtons befästningar, (derwid Unios nisterua uppgifwa att fiendens förlust måste hafwa was vit ofantligt större än deras egen och att General Stos newall Jackson stupat — för tionde gången); att Lord Russel Haft en sömnlös natt efter erhållen del af Grefwe Manderströms sednaste note i danska frågan; att Grefwe Anckarswärd wäckt motion om Norges skiljande från Swerge, och att lille Dalman i anledning deraf återtas git fin motion om revision af föreningsakten, m. fl, dys lika dels trowärda dels otroliga händelser; — eller, då man går i spänd förwäntan att få weta: om Turkiets bcherrskare återfått sitt förnuft; oh om Grekerne walt Hertigen af Gotland til regent; — förutom det förs hållande att hwar och en med orolig längtan afwaktar att få erfara innehållet af det nya reprefentation8:förflas get. — Efter denna långa tirad aflägsnade fig min wån, fom det tycktes helt förnöjd öfwer den förlägenhet hwaruti han onekligen försatt mig. Jag började ganska allwarsamt fundera öfwer min wäns ord; och när maste följden blef att jag beslöt göra ett bejök hos Red. för att om möjligt komma ifrån mitt förhastade löfte att meddela Wecko:revyer till tidningen. Jag blef med särdeles wänliga uttryck mottagen af honom och, som det tycktes mig, war det med en wiss ifwer, hwarmed ban genast frågade, om jag medhade manuskript till wedos reyen för nästa N:r. Wid mitt swar, att ingenting nytt hade händt, att man hade mycket kritiseradt mitt första uppträdande, att man hade sökt öfwertala mig att icke fullfölja dermed, att — men då jag såg hurn Red. blef alltmera mulen, få fann jag för rådligast att förs ändra meningen med detta sista att sålunda, att jag dock skalle fortfara med mwecdosrevyerna, ehuru jag ännu ide hade manuskriptet färdigt. Wid denna min förfåks ran klarnade åter Red:s blick och Han skakade min hand med synnerlig hjertlighet, då jag aflägsnade mig; kanske jag misstog mig, men jag tytte dot att han såg litet spefull ut, då han yttrade till mig: lyda tl) — Det första jag gjorde, då jag wäl war utom dörren, få lofwade jag mig sjelf, att aldrig gifwa något löfte till en tidmingssredaftör i dylikt fall som detta, och förargad på mig sjelf skulle jag just aflägsna mig uppåt häftgatan, då jag händelsewis fom att fe åt Bokbandeln. Kanske någonting nytt har ankommit, tänkte jag, och stälde ges nast min gång dit. Wid öfwerseende af det nya, fom just dagen förut Hade utkommit och fom med förekommande artighet frams lodes för mig, blef jag warse en bok med titel: Framåt eller tillbaka?, aj I. N. Crumär. Godt! Hår har jag ju strart en nyhet att meddela i min revy och fom dessutom torde wara af ide få litet intresse; således förs fåg jag mig genast med ett er. af boken och skyndade hem för att få fe, hwad hr Cramr kunde hafwa att föga samtliga Rikets Ständer, hwilka boken är tillegnad; att hr Cramr har mycket otalt med det ena af ständen, nemligen det högwördiga, kände jag förut. Jag har nu läst den der boken, och eburu det ide fan ifrågakomma, att bär wilja ingå i någon egentlig recension af dens samma, få anser jag mig dock böra yttra några ord med anlednina deraf. Hwad man än nis San am hr c...