(Jnsändt) Om Skogsförödelsen. Åndiligen har Hetta dåd blifwit föremål för någon uppmärksamhet hos Rikets Ständer. Herrar Titt och Ljungberg hafwa i borgareståndet wäckt fråga em något forreftiv mot detta tanklöshetens men synnerligast eaens nyttans förftöreljedåd. Men, äfven inom detta stånd höjde fig några röster mot motionen, beropande sig på eganderättens helgd, frihet m. m. Wisserligen får den ej förnärmas och skadas af den allmänna; men denna lika få litet af den förra. Snarare bör wäl det enskildta wika för ech uppoffras för det allmänna, då sådant blir en oundwiklig nödwändighet. Och så sker wäl ojta. Man åberopar wanligen den enskildtas frihet och rättig bet att behandla fin egendom, fom honom läst synes. Ja wäl! Jngen lär funna förbjuda den enskildta, att bränna upp t. er. hela sitt lösörebo, om han mill wara få galen, såwida den ej är brandförsäkrad. Men får han werkställa denna Brand på ett ställe, der den kunde åstadkomma eldswåda bos andra och således förorsaka dem skada och förlust? År det nu bewist ar erfarenheten, äfwensom af naturliga skäl, att skogarnas förstörelse i mer eller mindre mån, minskar och förstör wäxtligheten och fruttbarheten i ett land och således blir till skada ej blott för ffogårötaren — i fall han Behåller hemmanet — utan oc för hela trakten deromkring, och om många eller alla skogsegare, stolande på fin egande rätt af tanks löshet eller ett oklokt winstbegär, föröda fin skog, flutlis gen för hela landet, så bör wäl denna frihet funna ins skränkas och något korrektiv widtagas, lagligen, mot dens na förödelsens stoggelje, helst om det finnes stegssörödare — på skämt kallade: kristliga) skogsödare, — hwilka, sedan de utplundrat ett hemmans skog, jörsälja detsamma och begtiwa fig åt annat Håll, för att der, på samma wackra sätt samla kapitaler, för att slutligen mådända begifwa sig bort och i maklighet och wälstånd njuta af sitt förwärfda, liknöjde för, Huru många i en framtid, få frvsa och swälta, för deras ädla winningslystnads skull. Wi hoppas, att äfwen Gotlands Riksdagsmän ifrigt uns sterstödja motionen, fast de mål warit förhindrade ar ans dra wigtiga göromål, att wäcka en fådan. För en olir wådan af denna förödelse, sannolikt i framtiden flörs re. Återsådd borde åtminstone kunna åläggas de ware fig tanklöfsa eller egennottiga skogsrötarne. Måtte ej alltför många riksdagar förbigå innan någon kraftig åts gård widtages mot förödelsen, få att ej beslut i denna sak, kommer först då, när skogarna äro utplundrade. Det säges, att Danmark för flera år tillbaka wa:it bo tadt af samma flyggelfe, men regeringen, uppmanad af flera josterlandswånner, lärer wågat aripa in i den ens skildta friheten, — rättare sjelfswåldet — ech twinga det till en klokare och oegennyttigare skogshushallning. ) Enligt ett uttrot af en bekant omerikanare: År jag en bumbug, få är jag årminstone en kristlig humbug. tv jag bar läs Bibeln fem gånger igenom. Skulle då ej en skogsrötore. fom båller bön och läser bibeln med sitt folk, morgon och afton, ecksåat samma mening, kunna kallas — kristlig? —K———L ———