z Väns-Styrelfens utlåtande, angående petitionen från Rohnehamn. Uti skrifwelse af den 19 sistl. Augusti har Kongl. CommercesCofleginm, med öfwerlemnande af åtskilliga å Rohnehamn bosatte Handlande Borgares i Wisby Stad underdåniga ansökan, dels om upphörande aj allmogens å Gotland skyldighet att underhålla lastbryggor å öns landthamnar. och dels om öfwerflyttande från samma allmoge på de Handlande af den förras förmenta rätt att förfoga öfwer de af sjöfarten wid hamnarna inflytande intrader, anmodat TändsStyrelfen att, sedan mederbörans de blinvit hörda, jemte deras yttranden med eget utlåtande till Kongl. Collegium inkomma. Då L.-St. derföre nu går att efterkomma denna Kongl. Collegii begäran, har L.-St. först, och innan LsSt. framställer fin åsigt om sjeliwa ärendet, anfett en närmare utredning af de uppgifter, fom den underdåniga petitionen innehåller få mycket hellre wara af behojwet påkallad, fom uti denna förekomma flera oriktiga förutsättningar och derifrån härledda skefwa framställningar. Förhållandet är i korthet följande: Emot rättighet att för egen beqwämlighet från LTandts hamnarna aflasta tunga waror utan att behöfwa föra dem till fladen, hade Gotlands allmoge af ålder förbindelse att i Ons hamnar bygga och underhålla nödiga faftbryga gor. Detta åliggande, fom utgjorde ett wilkor för den wunna fördelen, åstadkom från början ej någon wäsendtlig olägenhet för allmogen; denna begagnade i äldre tider företrådeswis hamnarna och idkade med egna farkoster en mera utsträckt sjöfart äfwen till utrikes orter än hwad sedermera blef förhållandet. För allmogens wanligtwis smärre fartyg behöfdes ej förre anstaltet till beqwäm ligbet i hamnarna, än att dessa kunde utan kånnbar tunga underhållas, och lastbryoggorna utgjordes också på dessa tider endast af utsatta sjöbroar eller kistor. J sednare tider deremot, då handeln och sjöfarten uts widgat fig, hafwa, i samma mån, fom hamnarna begags nats af större fartyg, hamnbyggnaderna, under förändrade nya förhållanden ide kunnat motswara fitt ändamål; fmår ningom hafwa de fmå fartygen utträngts af den egentli ga handelns större lastdragare och allmogens handel npps hörde i samma mån som hamnarna anlitades af wid dem efterhand bosatte handlande. Behofwet af större bros byggnader, orsakadt äfven af hamnarnes successiva upp arundning, gjorde fig tid efter annan allt mer gällande, och hwad fom af allmogen först ansågs fom en fördel förwandlades nu til en tunga. Också begårde allmogen wid flera tillfällen, serskildt 1766 och 1815, att befrias från detta åliggande, utan att likwäl Regeringen eller Ständerna, hos hwilka denna fråga äfwen wäckts, dertill då ansåge fig kunna lemna bifall. Hamnpenningar blefwo wisserligen genom Kongl. Res solutionen d. 9 Nov. 1648 oh genom Resolutionen d. 1 Ang. 1684 äfwen Bropenningar påbjudna att wid alla lojgiina hamnar å ön uppbäras; men dessga afgifter tills föllo såsom en privilegiiförmån alla Wisby stad. Ehuru likwäl sednare, allteftersom behofwet af understöd synes bafwa blifwit alltmer framstående, bestämdes, genom flera Resolutioner, att, till allmogens lättnad i def skyldighet att underhålla lastbryggorna, en del af inflytande hamns afgifter skulle för hamnarnas underhåll anwändas, är det dock egentligen först genom Kengl. Brefjwen d. I Maj 1827 och d. 16 Mars 1833 som det stadgades, att de wid hamnarne inflytande hamn: och bropenningar före: trädeswis skulle anwåndas till lastbrvggornas underhåll och först derefter öwerskottet tilldelas Wieby stad. Hårs igenom uppkom en wäsendtlig lindring i allmogens åligs gande, Genom samma 1827 års Kongl. Bref föreskrejs äfwen och ånyo att, emedan Gotländska allmogen ice kunde befrias från den honom, efter eget åtagande, af ålder åliggande skyldighet att wid Ons landthamnar uns derhålla lastbryggor, landet borde, för att detta åliggande måste jemnare fördelas, uti underhållsdistrikter för bros byggnadernas uppbyggande och uppehåll indelas. Sedan i följd deraf en sådan fördelning af samtlige hemmanen inom länet år 1835 blifwit uppgjord och af Kongl. M:t fastställd, hafwa ritningar och kostnadsförslager öfs