Herr Y-—n icke låst ratt, ty i nämnde Wil. star De dan protokoll öfwer de i ämnet hållne Sockenstämmor nu inkommit, men endast från 20 socknar, wisade sig att af desse 13 bifallit och 7 förkastat förflaget, hwaraf ådaga: lägges att Kompromig-Nätten ie talat om någon plus ralitet utan endast att KRin anfåg fig böra widblifwa sitt förut fattade beflut (rörande Elasfificeringen fe Bil. i fin helhet). Skälen för den af K.-NR:n beslutade Eladfis cering af åbyggnader äro af andra Brandstodeföreningar erkända och antagna, de ligga just i sjeljwa rubrikerna till klassificeringen och det måtte icke wara många utom Herr Myhrman, som icke förmå inse, att hus, som ligga närmare eldjarlig inrättning äro mera utsatta för eldfas ra än hus på längre afftånd derifrån belägna, att hus hwari eldfarlig inrättning är inrymd äro mera utfatta för eldfara ån hus på afstånd derifrån och att trähno äro mera brännbara än stenhus. Hus af träd brinna wanse ligen helt och hållet och medföra således total förlust för föreningen af hela försäkringswärdet, hwaremot stenhus blott brinna till wissa delar och derföre erbjuda ajskortning på den summa för hwilken de äro försäkrade, isynnerhet, som försäkringstagaren, enligt reglementet, är skyldig att i afrärning på brandstodobeloppet behålla hwad efter bran den finnes qwar, till det wärde wärderingsmännen derå fastställa; hwaraf blir tydligt, att mindre förlust för föres ningen uppkommer genom brand af stenhus än genom hus af träd. Någon rättwis grund fan fåleded ide lig: ga i den hittills inom denna förening följda praxis att alla åbyggnader, utan afseende på byggnadsämne och bes lägenhet, betala lika afgift och det är denna orättwisa Kompromif:Råtten sökt att afhjelpa genom Elasfificerins gen, hwilken K.-R:n jemlikt 6 I i reglem. har full rätt att föreskriswa utan att höra delegarne derom. Widare ordar Herr Myhrman om eldfarliga inrätts ningars uteslutande från föreningen, emedan den lilla obetydliga förhöjning (50 procent) fom sådan in: rättning drager i brandstod icke i ringaste mån swarar emot hwad Brandstodsdelegarne få beta: la, om sådan inrättning brinner. För denna åsigt äro sådane exempel framställda, att de icke funna tjena till annat än allmänhetens förwillande. Ty de, fom wu tan eftertanke läsa Hr Myhrmans erempel fomma trolis gen till den slutsats, att en eldjarlig inrättning wärd 10,000 Ror skulle slippa med en utgift 1 Rdr 50 öre, när en annan byggnad med lika wärde betalar 12 Rdr i brandstod. Så är ide förhållandet. När en eldfarlig inrättning betalar 1: 50, Betalar en annan byggnad med lika wärde 1 Rdr och när en byggnad utan eldfarlig ins rättning betalar 12 Rdr, betalar en med sådan inrättning till lika wärde 18 Rdr. Eller med andra ord: Om en eldfarlig inrättning är försäkrad till 10,000 Rdr får den Betala brandstod för 15,000, men om samma inrättning brinner, ersättes den blott med 10,000 Rdr. Hörhöj: ningen i afgifterna af 50 procent för eldfarliga inrätts ningar, fom Herr Myrhman ansett för obetydlig, år ar ganska stor betydenhet och af mycen wigt för föreningen och def medlemmar, enär den lemnar en billig ersättning för ten risk föreningen ikläder fig utan att funna anses tryckande för förfäfringstagaren, fom för en högre ajgift fan skodda fig för större förlust. — Herr Myhrman är en få afgjord fiende till framåtskridande att han önskar det eldfarliga inrättningar aldrig må blifwa allmänna. Wi deremot önska dem få allmänna fom möjlig, ty ju flera eldfarliga inrättningar, ju mera induftri, ju mera utweckling. Nu kommer Herr Myhrman till branden wid Furus bjers och söker förwilla allmänheten med att branden förs orsakate genom en eldfarlig inrättning fonfibränneriet. Så är ingalunda förhållandet, ty enligt hwad upplyft är, få wäl wid polisundersökning, fom inför Hårads-Rätten, bade icke bränneriet warit igång på 3 weckor före brans den, hwaraf med full säkerhet fan slutas att icke den elds farliga inrättningen warit orsaken till elds:vådan. Derefter börjar Herr M—nm utgjutelserna emot Kompromiss-Råtten och def ordjörande, som beskyalls för oförs synthet, djerfhet och olaglighet etc. derföre att K.-R:n bes slutat ersättningar till Ledamöter och Ordf. m. fl. utgifs ter och åberopar just det förändrade reglementet såjom stöd för dessa beskyllningar. Detta är ju kostligt! Wi åberopa äfwen det förändrade (nya) reglementet, hwilket, såsom af Kongl. Maj:ts Berallningshafwande till efterlefs nad faststålldt den 28 Maro d. å., just legat till grund för Kompromif-Närtens klandrade beslut, och det förefals ler oss alldeles obegripligt att icke Herr Mybrman nu mill förftå de 88 deri, hwilkas förändrade lydelse han sjelf föreslagit och tom wi anse så tydliga, att de icke borde bwarken af Herr Mn eller någon annan missförstås. För dem fom ide hajwa reglem. att tillgå, wilja wi gös ra några utdrag derur för bedömmandet af hwad fom nu år ifråga. 3 och 4 88 föreskrijwa huru walen till Ledamöter i Kompromisss-Råtten skola försiggå. 5 8 Iys der: De af sockendeputerade sålunda walde Ledamöterna i K.R:n wälje inom fig en ordförande oc en pros tocollsjörande, båda likaledes för 5 år och anmäle hos Kongl. Maj:ts Befallnindshafwande den till ordförande walde samt hwarest han är boende, med begäran att alls mänheten genom knngörelse derom underrättad, till räta telse för en hwar, fom har att till Kompromig:NRätten AfiänNa EInNIin a:. NEN hära wara fESNYNnNaan body