Perlor i Sanden. — Då du föddes logo de omkringstående, du ijelf deremot grät; lef få, att när du kallas hädan, din oms gifning gråter, men du sjelf fan le. — Den fom begagnar wetandet annorlunda än fal: tet, den känner ej menniskorna. Salt är en god saf; men finnes något odrägligare än det fom är förmicket eller förlitet saltadt. — Lärdomen är fom en banknote, man kan endast begagna henne der hon gäller. Klokhet år klingande mynt, det är gångbart öfwerallt. — Jntet är få godt och intet få dåligt fom det wid första ögonkastet svnes wara. — Derföre hör det till left: nadswiohetens första marimer, att iakttaga Elof återhålls samhet i afgifwandet af fin egen mening. — De flesta minnen äro wattenwärter, hwilka lejwa af tårar. — Proswet å en njutning är minnet deraf. — Det är ej swårt att finna en älskarinna och lätt att behålla en wän. Men swår: är att behålla den förs ra och finna den senare. — Hur många menniskor skulle månne gå i kyrkan om endasst wår Herre säge dem? — Fust de menniskor, hwilka fiana fig fårade af att misstänkas om dåliga handlingar, äro lättast i stånd att begå sådana. — Mången behöfwande gör man klokast i att endast låna — sitt öra. u i iiiiiip0h.. —