giina af denna lifgilvande, glada ungdom. Sådant har stundom händt; men troligen hafva de återtagit sitt medlidsamma leende, så snart de hvardagliga intressena kommit och nypit dem i näsan igen och väckt dem ur ade der poetiska drömmeriernad. Men, 1 tviflande Vise, den id af hvilken dessa studenttåg äro ett uttryck lefver och utvecklar sig nos er tro förutan. Fröet kan icke på en gång blifva till ett stort träd, och en stor tanke kan icke alltid straxt realiseras; men tid och ihärdighet öfvervinna många svårigheter och man skall hoppas att tanken på ett starkt och enigt Norden, ännu ett frö, engång skall växa till ett högt träd, som ingen storm störtar. Under det att den såkallade sommarn — ty något oegentligt är det väl att gifva den närvarande ruskiga och kalla tiden ett så varmt och trefligt namn — bar utplanterat en stor del af Stockholms innevånare långs kuster och stränder, vid brunnar och bad, och följaktligen gifvit staden ett — för att tala med en viss lärd — atommare innebålla, företer Ladugårdsgärdet en brokig och omvexlande tafla af lif och rörlighet. Mellan 12 å 13.000 man campera nemligen der under nu pågående öfningsläget. Flera fremmande officerare, Fransmän, Danskar, Italienare och Preussare, som blifvit dit inbjudna, synas i H. Maj:ts svit. Ett ibållande regn har dock betydligt utspädt nöjet för alla, både aktörerna och åskådarne, och den stora saltmanövern, som började i Tisdags. måste för våderlekens skull afbrytas redan i går, då trupperna beordrades att från Drotiningholm inrycka i lägret. Sjukligheten bland manskapet lär icke vara så stor, som man tillfölje af de regniga och kyliga nätterna kunnat vänta. Efter lägrets slut kommer troligen en mängd ordensutnämningar att ega rum; äfven lärer H. Maj:t ämna förära åt hvar och en bland manskapet sitt porträtt i fotografi. Gåfvorna blifva säkert kärkomna och icke minst för de hederlige bussarne, hos hvilka den hurtige och vänlige Konungens bild skall bevara 1862 års storläger i kärt minne, änskönt de troligen nu ganska mycket längta att få med det snaraste komma hem ull torpet och gumman. Söndagen d. 22 sistl. Juni hade den svenska hufvudstaden ett ganska ovanligt besök. Norrköpings arbetareförening hitkom neml. med ett för tillfället särskildt förbyrdt ångfartyg kl. 9 på 1. m. och mottogs på festligt sätt af ardetareföreningen i Stockholm samt sällskapet CEnighet och Friheto. På e. m. hade de båda sistnämnda föreningarne arrangerat en välkomstsfest för de lustresande i Friesens park på Kgl. Djurgården, der den vackra naturen, det herrliga vädret, sångerna och föredragen förenade sig om att gifva den enkla tillställningen en glad och lislig anstrykning. Norrköpings Arbetareförening — troligen den enda florerande i Sverige — omfattar en stor mängd medlemmar och är lifvad af den bästa anda, hvilket man haft tillfälle att erfara af den rörelse mot bränvinsutskänkningen, som nu pågår i Norrköping. Det ovanliga i denna reform mot superiet består deri, att arbetarne sjelfve begära krogarnes indragning. Midsommarsdagen kl. 10 e. m. afreste de åter, beledsagade till ångbåten af en stor mängd menniskor, som med hviftningar och hurrarop uttryckte sipa sympathier och sin belåtenhet med besöket, Här är man synnerligt upptagen med förberedelserna till den beramade Pultavafesten. Du har förmodligen redan läst den inbjudning, som några af våra mest kända litteratörer och riksdagsbekanta utfärdat till allmänheten. Som du vet har vår östra granne, som numera tänker lefva utan all pomp och ståt, beslutat att inhibera alla festiviteter och minneshögtider och att endast helighålla den 8 Juli — årsdagen af den dag då han för första gången fick andas riktigt ut efter alla de förödmjukelser, som den hårdhändte svenske Kungen låtit honom utstå. Att Ryssland firar denna dag icke såsom en ärorik minnesvärd dag — ty äran var på svenskarnes sida — men som en dag värd att minnas, derföre att det var ifrån den stunden det moskovitiska folket intog sin höga plats bland de andra Europeiska statsfamiljerna, det är icke att undra på. Men lika litet är det att undra på om denna dag äfven högtidhålles af det svenska folket. Visst har namnet Pultava en sorglig klang för våra öron; sorglig emedan det påminner oss om så många tusende tappres död, så mångå tusendes fångenskap och olyckor, men sorglig också endast derföre. Ty iogen beböfver någonsin blygas för namnet svensk då ordet Pultava nämnes; tvärtom har svenskt mannamod någonsin visat sig i klar och vacker dagar, så var det väl då, när det var nära att vinna seger, trots öfvermakten, trots brist på dugliga anförare, brist på föda, hvila och — ammunition. Må Ryssland gerna fira minnet af segern vid Pultava såsom en menniska firar minnet af den dag hon såg lifvet, eller såsom hvar och en firar minnet af en stund då ban undgick en stor fara. Mycket gerna! Ingen menniska kan taga det illa upp. Men d. 8 eller rättare d. 9 Juli är också för oss en minnevärd dag, och ärorikt minnesvärd till på köpet, — fastän lyckan maroderade och slöt sig till Czar Peters fanor från den stunden — och minnet af den dagens fallna svenska hjeltar, och det sätt hvarpå de häfdade Sverges gamla rykte om tapperhet och trohet, är det som deras efterkommande vilja fira. Jag vet icke ännu huru programmet lyder, men som jag hört är meningen att festen skall försiggå i Cirkus på Kgl. Djurgården och vid samma tillfälle kommer en subskription att öppnas för uppresandet af en bildstod åt Carl d. XII. , Som jag är rädd att jag redan mer än vanligt tagit ditt tålamod i anspråk, och sannerligen icke beller har tid att vidare för denna gång anlita det, har jag den äran att bjuda dig farväl på ett par veckor; ty sednast inom den tiden ckall du åtar få hära af din PICK