— VG Till Deltagarne i Student-feften i Wisby! Det är ej förfta gången, fom Upialas Studenter nals kas Wiobys innewånare med hjertan, fulla af en tacksamhet få warm och uprrigtig. fom endast ynglingashjertan förs må känna, en tacksamhet för bewisad gästjrihet, förenad med den hjertlighet och slärdfrihet, fom wi hos Gotlands söner alltid lärt att känna od högakta. Redan förut hafwa vnglinga-skaror landat på Eder kust, under förs der till sina Skandinawiska bröder, och alltid hafwa de på ett sådant sätt blifwit af Eder mottagna, alltid bars wa de med samma känslor af wemod och saknad lemnat den minneorika ön och def hjertliga innewånare. Den tid är wäl förbi, då Wioby genom fin rikedom och wids sträckta jörbindelser gjorde nordens folk ar fig beroende, men än i dag förmå dot Gotlands söner att genom sitt bjertas guld göra alla dem, som med dem komma i beröring, till sina gäldenärer. Sådana hafwa äfwen wi Upfalas Studenter bliiwit, som sednast hade glädjen att ar Eder blifwa med games mal gästfrihet emottagna, — och dessa rader, genom hwilka wi skulle önska funna tolka wåra warma känslor, äre derföre blott ett skuldebref, i hwilket wi öppet erfäns