frpptbt aywefli vecyugsttsg stteto ITSPESSASEl YTitttv! ATOM ÅTt gtansft ningen af handlingarne, fom till ett belopp af omkring 230,000 Mdr woro inkomne, befunnos kompletta blott för circa 42,000 Rdr, hwaremot de öfriga woro mer och mindre ofullständiga. Til följe häraf wille Herrar Asplund och Kyllander icke att högre summa än sistnämnde belopp skulle nu reqwireras, hwaremot öfs rige Direktionoledamöterne wille reqwirera 250,000 Rdr, enär desse ansågo att de ofullständiga handlingarne borde hinna fomplets teras innan penningar hinna ankomma, fom ansågs icke kunna ske före medlet af nästa Maj, bwarförutan flera låneansökningar införwäntades. Reqvisition af 250,000 Ror blef naturligwis Direktionens beslut och i detta instämde äfwen Suppleanterna, men deremot protesterade och reserverade sig Herrar Asplund och Kyllander. Nu uppstod fråga om werkställandet af detta beslut, hwarmed Ordföranden afsade sig all befattning så snart summan öfwersteg 42,000 Rdr, hwaremot alla Ledamöterna ansågo det wara Ordförandens owilkorliga skyldighet att werkställa alla Dis rektionens beslut äfwen om de woro stridiga mot Ordjörandens åsigter; och efter någon stunds diskussion härom ingick Ordförans den härpå. — Slutligen framställde Ordföranden frågor om hwils ka fom skulle underteckna förbindelser å de reqwirerade pennins narne och fullmagten att lyfta dem, hwarpå af Herrar Ihre, Wöbler och Gregerjon swarades: Direktionen. Herrar Asplund och Kyllander förklarade att de ide ämnade underteckna någon fås dan förbindelse eller fullmagt, enär hela åtgärden stod i strid med deras under hela tiden uttalade åsigter, hwadan de ånyo anförde protester och reservationer samt fritogo sig för allt answar. Oise rige Ledamöterna erinrade då om att Suppleanter kunde inkallad till förstärkning af Direktionen då desse handlingar skulle unders tecknas, i anledning hwaraf Ordföranden genast till Herr Lids man och mig, fom woro närwarande, framställde fråga om wi wille underteckna ifrågawarande förbindelse? Herr Wickman fiwas rade härpå: att ehuru oegentligt han ansåg det wara, att uns derteckna sådane Direktionens förbindelser hwarom han ej fått i beslutet deltaga, wille han dock icke neka sitt namn om det kunde befordra Föreningens skyndsamma framgång. — Hwad mig bes träffar swarade jag på den framställda frågan: att när jag blir kallad att tjenftgöra och deltaga i Direktionens förhandlingar, skall jag föfa fullgöra mina pligter få godt jag förstår och förs mår, men då jag hitintills icke ansetts ega rättighet att deltaga i förhandlingarne, endast ar gunt och nåd någon gång fått yttra några få ord, anser jag mig ide böra afge något direkt swar på frågan. Betraktar man med uppmärksamhet Direktionens förhandlins gar få förefaller det, åtminslone mig, i hög grad förundranswärdt att icke Herrar Asplund oh Kyllander långt för detta nedlagt sina befattningar såsom Direftions-Tedamöter, enär deras åsigter och åtgärder nästan alltid warit i strid med öfrige Ledamöter, rörande allt, som kunnat befordra Föreningens utweckling till skyndsam werksamhet. Desse herrar hade sjelfwa bordt finna att de icke kunna i Direktionen wara Föreningen till någon nytta, enär be alltid i de mest magtpåliggande frågor stannat i mincs riteten och endast förorsakat onödiga, obehagliga och onyttiga fris der, digra protokoller samt bortslösandet af en dyrbar tid, fom bättre bort anwändas. Defe herrar hafwa anfett fig wärdigt forts fara i fina befattningar oaktadt de protesterat mot och wägrat underteckna teckningen till delaktighet i Hypothekobanken den I sistl. November, samt den i följd deraf utfärdade förbindelsen, oaktadt de protesterat mot reqvirerandet af större summa och utlemnandet ar större lån ån 42,000 Rdr och wågrat underferifs wa förbindelser å beslutade 250,000 Rdr, samt oaktadt de fris kallat fig från allt answar för desse åtgärder. — Det fer förs wånande eget ut att wilja widhålla administrationsmakten då man undandrager fig allt answar, hwilket man will kasta på Suppleans terna, fom man ej welat tillåta yttranderätt. — Man torde efz ter allt detta med skäl funna framställa den frågan: funna Herrar Asplund och Kyllander anses hafwa fullgjort fina åligganden, fås fom Direktörer, till befordrande af Hypotheks-Föreningend träs dande i werksamhet, def framgång och utweckling, samt afhjel pande ar allmänhetens behof? — Jag tror det ide — ty hafwa desse herrar fått sin wilja fram, så har ännu ingen teekning till delaktighet i Hypothekobanken skett och owisst har då warit när någon ÖypothefssFörening här kommit till stånd. Rosendal den 19 April 1862. Nic. Nilson. Wid sammanträde den I Maj 1862 anmärkte jag, wid pros tocollsjusteringen för förra sammanträdet, att de till Suppleanters na framställde frågor och deras swar derå icke woro i protocollet antecknade och anhöll om rättelse härutinnan. Af de reqvirerade penningarne hade nu 42.500 Rdr anfoms mit, fom borde till lånsökande utlemnas. Flera af dessa woro äfwen tillstädes och deribland Herr Malmros, fom begärde få lyfta sitt bewiljade lån. Nu fit man med förwåning höra att handlingarne icke woro i det skick, att penningar derpå kunde uts lemnas, och detta oaktadt handlingarne i flera månader legat i Direktionens wård och wid dess förra sammanträde den 16 April förklarats kompletta. Hr Wöhler yrkade att Hr Malmros lik 1 PI Å D A21Il PAA 2 C. ?. . . A U6 Dulrtester soretom sraga DI HAT DE Ike narwarande lanjöfans de kunde få uttaga fina bewiljade lån, hwarwid Ordföranden uts wecklade den åfigten, grundad på reglementets 30 I., att inga lån kunde utgifwas eller liqwider uppgöras annat än wid Direktionens ordinarie sammankomster; men som lånsökande derigenom nu skulle få wänta allt för långe på redan bewiljade lån, föres slog Ordföranden utsättande af ett ertra sammanträde få fort fom möjligt och få att allmänheten derom Dunne underrättas och om hwilfet förslag Direktionen slutligen tycktes blifwa ense. Jag begärde då och erhöll äfwen utan motstånd ordet, hwarwid jag bad få fästa Direktionens uppmärksamhet på, att jag icke ansåg något Direktionssammanträde behöfligt för utlemnandet af, på granskade handlingar, bewiljade lån, utan borde sådant uppdras gas åt werkställande Direktörn och Kamreraren att fullgöra; att det icke war de lånsökandes fel utan Direktionens förfummelse, som orsakade de lånsökandes uteblifwande, enär Direktionen icke bekantgjort att lånen i dag kunde få lyftas fastän Direktionen den 1 Maj egde full wisshet om penningarnes ankomst; att jag bestred ersältning för alla onödiga sammankomster och anförde res servation mot all ränteförlust, fom genom Direktionens förwåls lande fan drabba föreningen och def låntagare. De fleste af Les damöterna gillade mitt förslag, men Ordföranden widblef ändock fina åsigter. Sålunda hade dagen gått till ända utan att nås got af synnerligt wärde blijwit uträttadt, enär endast några få och obetydliga lån blefwo utlemnade — och, som många frågor å dagordningen ännu woro obehandlade, beslöts att fammanträs det skulle fortsättas äfven den 10, hwartill jag kallades att fås fom ledamot deltaga emedan Ordföranden förklarade fig wara hindrad. Den 10 Maj 1862. Till Ordförande för dagen waldes Hr Räntmästaren och Ridd. hre. — VWid behandlingen af frågan om hwilka, fom wid blifs mande bolagsstämma skulle anses för bolagsmän och få röfträts tighet, förehöll jag Direktionen fin försummelse att icke långt för detta ha genom kungörelse infordrat den i reglementets 4 8. föres skrifne inträdesafgiften och hwilken försummelse nu omöjligen hunne godtgöras före bolagsstämman. Det beslöts att rösträtt wid nästa bolagsstämma skulle blifwa det belopp för hwilket dels ägare, som derförinnan på bestämd tid antecknat sig i föreningens bok, blifvit af Direktionen godkänd; och skulle grunden för dels aktigheten blifwa högst hälften af mr gällande tareringswärde. Detta beslut kunde icke jag biträda i sin helhet; enär jag ansåg det icke funna gälla andra delegare än dem, fom sökt lån, hvars emot jag ansåg att sådane delegare, fom icke önska lån, borde wara oförhindrade att blifwa delaktige för hela fitt tetningsbes lopp oh derför åtnjuta rösträttighet, fåwida de siyrka sig wara egare af jord till minst 1,000 Roörs wärde efter gamla tarerinz gen samt wisa att deras egendomar äro wärde dubbelt det belopp hwarför de sökt inträde efter tecknat fig och derför inbetalt ins trädesafgift. — På grund af dessa mina åsigter begärde jag, fom icke önskade lån ur föreningen, att få blifwa delegare för hela mitt teckningsbelopp 60,000 Ndr och att derför få erlägga I proc. inträdesafgift, för hwilket ändamål jag företedde faftebref i original samt inlemnade vidimerad afskrift derå jemte bewis från Ordföranden i Häradets Bewillningoberedning för året att mina egendomar blifwit uppskattade till 126,000 Rdr utom wärdet af 66 tunnland Hospitalsskattejordar, åker och äng, hwarå wärdet änan icke blifwit bestämdt; men denna begäran afslogs. — Hwad jag nu begärt kan efter några månader, då årets taxeringar blif: wit fastställde, omöjligen hindras och har efter min öfwertygelse, ej bordt hindras nu, då frågan endast gäller att emottaga inträs desajgifter ar delegare, fom ide wilja blifwa låntagare, och Dis rektion satto i tillfälle att funna bedömma egendomswärdet. Med anledning af föreskrifterna i reglementets 3 8. frams ställde jag att jörrättningsman och märderingsmän nu borde uts ses för att wara beredda på det uppdrag de få att fullgöra, ifall någon skulle anmäla fig wilja hafwa fin egendom wärderad; men Direftionen fästade härwid icke något afscende utan förmenade att då någon begärt wärdering wore tiden först inne att utse desse tjenstemän. Hwad jag här antecknat är i korthet uppfattade facta af en del, af hwad, som wid Direktionens sammanträden förekommit och hwarpå jag ansett mig böra fästa Herrar Revisorers upps märksamhet, samt hänwisar I öfrigt till Direktionsprotocollerna, hwilka bekräfta sanningen af hwad jag uttalat. — I en inrätts ning af få stor wigt för provinsen, fom BypotheksFöreningen, är det af lika stor wigt att hwar och en, fom dermed har att skaffa, fullgör fin pligt; isynnerhet är detta magtpåliggande i början, på det icke allmänheten må få giltiga ffäl till klagan, och det är derföre jag beder få lägga Herrarne på hjertat föreskrifterna i reglementets 36 och 37 8S. på det allmänheten må, genom Res visionsberättelsen, få tidigt fom möjligt, blifva i tillfälle att bes döma hur det flår till och hwilkas fel det warit och är att Förs eningen ännu ej fan anses hafwa kommit i werksamhet, oaktadt arrodesräkningarne ide torde wara små för de många fammans träden Direktionen haft, de flesta utan nytta, och hwartill mi ide fr mor Än I An Af DelaFffissssätäåRbtoOfannet att AS