tid voro dels verkligen riktiga, dels gållande säåsom riktiga icke blifvit efter omständigheterna och efter de framsteg forskningen i alla riktningar gjort, vederbörligen ändrade. Så läses straxt i början sid. 11: cöfver Gotlands vapensköld är en gresskaps-kronaa. Förf. talar dock sid. 239 om aertigen, af Gotland, född 1859, och förf. bör ju derföre veta, att provinsen blifvit upphöjd till Hertigdöme. — Sidan 11 läses: 4Gotland indelas i tre hufvuddelar, kallade tredingar, nemligen norra, medeloch södra tredingen, hvilka åter indelas i 20 s. k. tingo. Denna gamla indelning i tredingar gäller nu blott Sliflets kyrkliga forhållanden; det borde derföre hafva hetat: Gotland indelas i administrativt hänseende i Norra och Södra Befallningarna eller Häraderna, och dessa indelas i 20 ting. — Samma sida: Ön har 46,985 innevånarer. Denna summa var riktig för sju år sedan, Ön ahärn nu en större folkmängd. — Sid. 12: 4cÖn består af ett Stift, det sjerde i ordningena; läs: det tolfte, och se Riksdagsordningen . 13, m. m. — Sid. 227, der det talas om hvad Landshöfding Bildt sörskaffat Gotland: KÄsfven har ön nu fått provincial-läkareg. Vet då icke Gotlands historie-skrifvarinna, att ön hade provincial-läkare redan på 1680-talet, och att det är blott antalet af dessa tjenstemän. som genom Landshöfding Bildts nit blifvit förökadt. Tillökningen, som är med en till de tvänne här förut besintlige provincialläkarne bar dock ännu ej skett; men boställen äro under byggnad för tvänne, ett för Slite distrikt, hvilket kommer att innehafvas i stället för norra bärads-distriktet, och ett för Hemse distrikt (det egentligen tillkomna), hvilket ännu saknar läkare. Misstag, sådane som dessa, finnas beklagligen i mängd i försattarinnans bok. — Ett särskilt kapitel omrörer öns naturhistoriska förhållanden. Älven der misstag och glömska, Såsom bevis på öns sydländska vextlighet, nämnes sid. 14, att vindrufvan (viorankan), mulbärsträdet och murgrönan vexa der på kall jord. Borde icke Walnötsträdet äfven nämnas? Tre vexter omtalas såsom i hela Skandinavien befintliga endast på Gotland, och bland dem Scolopendrium Pbyllitis (— denna har dock för icke så länge sedan tagits vid Öfveds kloster i Skåne —), och c6Orchis angustifolia v. extensan (— läs i stället för v., som betyder: eller, grekiska bokstafven b., som betyder: underindelning! —). 1förteckningen på Gotlands rara vexter hade man ej bort sakna: Anemone Sylvestris i Hangvahr. m. fl. Skildringen af Gotlands amyckna, rika och vackra löfoch barrskog, bestående af herrliga ekar, ask, björk, hassel, hagtorn, slån (!), m. m. samt majestätiska surorp — tål, Gudi klagadt, nu mycken inskränkning. — Sid. 15 låter förf:n asSandstenen, som på sydligare delen af Ön träder i dagen, förmodligen utgöra kalkbergets underlago. Nyare geologer tvisla mycket härpå. Af förs:ns originela antagande angående jordens daning ha vi, ledsamt nog, endast råd att bestå läsaren sjelfva början: aMan antager att hela vår jord i begynnelsen varit en lös massa med millioner djur, som tillhårdnade alltsom jorden blef sastared. Se sortsättningen sid. 16! — Angående öns perrisikater heter det sid. 17: aCalymene Blumenbachijo och adEncrinurus punctatuss äro cegendomliga för Gorlandp; men den förra finnes ju i Westergöthland och Skåne, o. s. v. — I den orediga beskrilningen på Trilobiterna säges, att stjertleden (skall vara: stjertdelen) har utseende af att vara tredelad. Men hvarföre har förs.n endast tagit stjerten i betraktande? Hela ryggen är ju treslikad. Förfens beskrifning på Enkriniterna är: ade likna sjöliljor med stjelkar eller stammar, hvilka äro samlade öfverst i en kronan. Detta är alldeles splitter nytt, och det species som förf:n upptäckt och studerat, profetera vi kommer att efter henne uppkallas: Encrinites oclavia-Carleni. — Af 4 petrisikatnamn sid. 18 äro trenne genom (i slutet dock anmärkta) tryckfel vanstälda, t. ex. cFavorites gotlandicas, hvilket oriktiga namn förekommer ännu på ett eiler par ställen. Petrifikaterna, som förf:n räknar bland 460tlands grannaste (!) företeelserp, äro påtagligen hennes favoriter, och kanske har hon derföre tyckt att namnet CFavoriteso vore mycket bättre än CFavositeso, som dock vetenskapen antagit. Sid. 16, der det talas om strömmar och öar, heter det att Lummelunds-ån faller ut i Marlebotrasko. bå det vanligen är Marteboträsk, som faller ut genom Lummelundsån, så bar förf:n troligen varit vittne till ett revoluvionärt senomn som bon bort vidlystigare skildra. I den allmänna beskrifning på öns natur, hvilken förs:n meddelar sid. 18 heter det: eben som färdas mellan Gotlands båda yttersta uddar skall förvånas öfver den skiftande natur som möter ögat; än ser man en grönskande, djup skuggrik äng, der näktergalar slå sina drillaro (dessa ängar äro allt numera sällsynta! —); än en ödslig slätt, der det närbelägna brusande hosvet blandar sitt dån med stormens tjut, som hvirslande kringsveper nejdend. (Förs:n borde ha nämnt dessa slätter, till hvilkas karakteristik det hör att vara uppfyllda af stormtjut). Vidare heter det: Snart har man en annan syn: mot en åldrig mur stödjer sig vinrankan etc. etc.; der synes mulbärsträdets saftiga frukter rodna för solens kyssar och den smekande vindens omfamnings. (— Stormens tjut bar under denna närmaste sortsättning af färden lyckligtvis upphört —). Vidare: aoch bär och hvar vid stränderna stå dessa imposanta astenjattarv. vaksamma utposter vid det svallande hafvet eller grånade hedersvakter under disigt pansaro — Alltså: färden genom Gotlands natur söreställes af den fantasirika förf:n 1) under försommaren, då näktergalarna slå sina drillar; 2) under någon stormdag. då atjutet kringsveper nejdenp; 3) under någon solig och stilla höstdag, då mulbären darodna för solens kyssar och den smekande vindens omsamningo, samt 4) under någon vinterdag, då astenjattarnan stå isbeklädda. Den som läser förf:ns skildring skulle kunna frestas all tro, att näktergals-drill, stormtjut, smekande vind och isklädd natur finnas på Gotland samtidiga, liksom i skilda Zoner, liksom mötande föremål på en och samma resa mellan 6öns båda uddarn. Det vore i sanning, liksom den baklänges flytande Lummelunds-ån, ett oerhördt senomen. Då vi genombläddra det följande af M:ll Carlens bok, faller ögat fortfarande här och hvar på betänkliga skrifeller tankefel. Sid. 26 står, att Gotlandslagen skrefs troligen på 1300-talet; men sid. 81 heter detoriktigt: akRedan i 8:e århundradet hade Gotlands handel uppnått en blomstrande höjd, landet var sjelfständigt och fritt, hade sin egen landsoch stadslag (!) och äfven sjoratt, etc.y Förf:n hörer till den gamla skola, som äflas att flytta allt långt tillbaka i tiden, utan kritik och besinning. — Sid. 60 uppräknas såsom de gotländska kyrkornas herrligheter, jemte portaler, torn, m. m., äfven daltartaslor med bildhuggeriarhatan af sjseno. Dessa höra äan till om cednare filse har