ju förr den skedde war till fördel för Banken, i samma mån fom den blef till förlust för Föreningen ; men på fams ma gång fom Bankstyrelsen fått närmare kännedom om förhållandet, erhöll direktionen, under d. 1 fill. Maj, fås fom swar å reqwisitionen af 250,000 Rdr Rmt, att oms kring 42,000 Roör hwartill godkände säkerhetohandlingar funnos, skulle erhållas till den 9 och nästa 208.000 Rdr innan Maj månads utgång, i den mån direktionen emottagit föreskrifne lånehandlingar och derom hos Bankstyrelsen gjort anmälan), hwilket äfven i lit. tidning N:o 18 — den gången enligt werkliga facta — finnes refereradt. Då således Hypotheksjöreningen, eller rättare direks tionen, genom teckningen åtagit fig skyldigheter få fule den också icke kunnat förnekas motswarande rättigheter — få mwida tiden för teckningen blifwit lämpad efter gäls lande författningar, — d. w. s. fullt berättigad att få lyfta det reqwirerade beloppet, synnerligen fom uppgift, från trowärdig person ingått, att I million blifwit för Botländs ffa Hypothekoföreningens räkning reserverad. Att Hypothekös bankostyrelsen antagit teckningen för godt, få länge det gäls de Hypothekobankens egen fördel, men ogillat hufwudsaken, lärer wäl ide, i dylikt förhållande, funna utgöra bewis att teckningsåtgärden skett i öjwerensstämmelse med den åberopade banklagens föreskrift, utan wärtom bewiser just motsatsen, och till yttermera stöd derför får jag åberopa den från trycket nyss utkomna Rerisionsberättelsen, deri herrar revisorer uttalat enahanda åsigter med de af mig framhållna, i afseende å banklagens och reglement ets tills lämpning. Widkommande dernäst ränteförlusten, få, om den skulle reducera fig till det af redaktionen gissningswis upps gijna beloppet af 12 öre per 1000:det, eller till endast noll, wore sådant desio bättre för Föreningen. Denna fråga torde dock säkrast funna bedömas sedan räfenffapers na för löpande året hunnit afslutas, ifall redaktionen skulle ge fig tålamod att invänta tiden. Beträffande redaktionens tolkning af 4 I. Föreningens reglemente, att mitt påstående skulle wara ett miftag, tas ger jag mig friheten rekommendera samma 8:s genomläds ning med ännu mera uppmärksamhet, än fom af redaftionen hittills tyckes hafwa skett, då det af hwarje opars tisk skall inhemtas, att den af redaktionen förfäktade åsigt föråder ej allenast misstag, utan antingen partiskhet eller en hög grad advokatyr, som skulle kunna liknas wid: då man är i fara att drunkna griper man efter ett halmstrå. Bestämmandet af tiden för första inbetalningen kan, enligt reglementets uttryckliga innehåll, rimligtwis icke gälla andra än de fom bildat Föreningen, d. w. s. de hwilka legitimerat fig såsom delägare i densamma. Att de fom bildat Föreningen äro inga andra än de fom tes nat fig, har ingen bestridt; men för närvarande har största delen af de fom tecknat fig ide iakttagit de före: skrifter fom för inträde i Föreningen erfordras; och att ej få skett torde skäligen ide funna läggas direktionen till last, änskönt redaktionen will låta sådant påskina. Siftz nämnde slags tecknare funna ite lagligen affordras någon afgift, hwarken efter teckningobeloppet eller någon annan grund, förr än delaktigheten för dem blifwit i behörig ords ning bestämd, ehuru redaktionen i fin wishet pästår att: grunden för delaktighet måste således till en bör: jan wara teckningsbeloppet, en ytterligare absurdite, fom äfwen wederlägger fig sjelf; ty, enligt 26 F. regles mentet gäller en hwars teckningssumma såsom grund ens daft för rösträttighet wid första sammanträdet, men icke :widare. Det torde wara allmånt kändt att primitiva tednins gen till Hypotheksföreningen skedde efter det ännu gällans de tareringowärdet; men att wid första bolagsstämman, den 20 sistl. September, en hwar lemnades tillfälle att, utan afseende å förut skedd teckning, förhöja tetningsfume man efter eget behag, utan någon sorts kontroll. Fall kunna således måhända inträffa att, wid en blifwande granskning af handlingarne. en del tecknare icke såsom delägare i Föreningen kunna godkännas för I:ten af tecs ningosumman, utan möjligtwis få mer oh mindre neds sättning; hwadan det wore en orimlighet att affordra dels ägare afgifter för högre belopp ån hwartill han i Föres ningen fan warda godkänd. Dessutom tyckes det förefalla något eget i det sätt som redaktionen welat skola göra sig gällande för afhjelpande af prowinsens penningeförlägenhet, nemligen, att i stället för kontanta penningar (fom teckningen till Öypotheköröres ningen naturligvis haft för hufwudändamål) affordra Fören ingen längre tids förskotter. Slutligen och ehuru redaktionen sjelf anser de emot mig, i egenskap ar direktionoledamot riktade anmärknins gar alldeles oumkullkastliga, fan jag icke undgå att jästa uppmärksamhet derå, att uti de af redaktionen eller def ideförläggare i tidningen införda artiklar, rörande Hypo thekeföreningen ide bewisats annat än lusten att klandra allt fom icke öfwerensstämmer med de af redaktionen, ans gående Föreningens förwaltning, förfäcktade befängda idöer och äflandet att söka förswara desamma, deruti jag öns skar redaktionen lycka till god fortsättning! Wible den 18 Juni 1862. A. Asplund. 2—— — Ä—; —— -—