Miunneslista för jordbrukare i Juni månad 1562. Wårsäden är nu öfwerallt sådd och wanligen äfwen uppkommen. Der den ej genast efter sådden blifwit körd med wält, hwilket på lerhaltig jord, fom lätt efter flars fare nederbörd bildar skorpa, är föga rådligt, bör den, då den är ett par tum lång, wältas, få att ytan blifwer jemnare, hwilket underlättar skördearbetet. Wanligen wältas icke wicker och ärter; emedan det är bättre att för dessa säden lemna jordytan mera ojemn, hwarigenom luften kan komma under de långa rankorna så att de ide ruttna. — Wicker för grönfodring fås ända till mids sommar, men man bör härtill om möjligt mwålja fuktig wäderlek eller i brist häraf fe till att utsädet blinver djupt nedmyllat, få att det får tillräcklig fuktighet för groningen. Pota tesfälten böra hafwa en slark harfning, få snart de första bladen börjat att wisa sig. Det är icke bra att dröja länge härmed; emedan många af de uppkomna stjelkarne då blifwa förmycket blottade och lida af torka. På fält, som äro täckdickade och der jorden i allmånhet är af torr beskaffenhet, är det ofta fördelaktigt att lemna potatisen att wåra på platt fält; men def renhållning förs swåras betydligt derigenom, äfwensom den i fådant fall bör wara djupt lagd, för att rotknölarne i alla händels fer skola få en tillräcklig stark betäckning. Wi tillråda i de flesta fall att på wanligt sätt kupa potatisen och att göra detta grundligt och wäl. Ju större betäckning man fan skaffa potatisen, utan att riskera att de understa Enölars ne lida af bottensyra, destomera är man styddad för den wanliga potatissjukan; ty det tyckes wara temligen säkert utrönt att de potäter, jom ligga öfwer 4 tum under jords ytan, fällan wid upptagningen äro angripna af sjukdom. Rofsåning fortsättes, och bör landtbrukaren framför allt hafwa sitt ögonmärke på att få jorden ogräsfri och fint pulveriserad utan att den för mycket uttorkas, att werkslälla sädden då jorden är fuktig (wid ihållande tor: fa sås om nätterna), oh att ide spara på utsädet. Sex a åtta skålp. frö på tunnlandet tål det wäl wid. De uti Maj sådda rofworna böra gallras i början af Juni månad, eller få snart bladen äro 2 tum långa. Arbes tarne äro i allmänhet mycket owilliga att gallra plantor: na tillräckligt. De tycka det är skada att taga Bort få många plantor; men wi uppmana afta rofodlare att ges nast wid förska gallringen ställa plantorna på behörigt, det will säga omkring en fots afstånd. Mest winnes dets ta, om en äldre arbetare med en wanlig rofhacka går twers öfwer drillarne och tager bort mellanslyckena med hackan, få att blott en liten lock af 6 å 8 plantor lemnas på hwar fot, hwarejter små barn funna ur hwarje sådan lock bortplocka alla plantor utom en, hwarwid man bör tillse att den bästa lemnas. — Wi wilja här omnämna ett sätt att aflöna arbetaren wid rofodlingen, hwilket Har vis fat fig serdeles fördelaktigt på flere egendomar der rofodlingen i många år bedrifwits i stor skala oh hwilket wi äro öfwertygade, om det försökes, skall finnas lika fördel: aktigt äfwen fär den mindre jordbrukaren, så wida han icke med sin egen familj kan medhinna detta arbete. Genast efter det roiplantorne äro uppkomne, eller då de böra gallras, får hwarje arbetare, wanligen en qwinna med fina små barn, ett stycke utaf roflandet fig tilldeladt, detta åtager hon fig att gallra och att under hela foms maren wäl rensa (med wilkor att radharfwen köres få snart det beböfwes), samt att wid skördetiden upptaga, afkåla och på wagnar lässa rojworne, då jordegaren tills släpper förare och dragare. För detta arbete gifwes en betalning af 4 skilling för tunnan, eller, om husbonden och arbetarne heldre önska det, en wiss del ar skörden. Mångårig erfarenhet har öfwertygat of om förträff: ligheten af detta aflöningssätt, hwarigenom husbonden blifs wer befriad från en högst beswärlig tillsyn och arbetaren ide allenast får ett eget intresse wid att göra arbetet wäl och fort, utan är äfwen fri från den för en qwinna med hushåll och små barn nästan oöfwerwinneliga fwårigheten att wara twugen gå på bestämda dagswerköotimmar. Då forna nu hafwa godt bete bör det wara rikligt med mjölk och mejerihandteringen i full gång. Gufwuds sakligen år den största renlighet nödwändig för att få ett godt refultat. En skicklig mejerska miftänker fällor till orenligbet och fyra öfwer allt och skurar och blankar hwars enda wrå, hwartenda kärl både bittida och sent. — Den wanliga klagan, att det icke will blifwa smör kommer of tast af att snyggheten blifwit försummad; men äfwen ofta af att tjerningen sker för warmt eller för kallt. En