Broder Antipas! Efter en långvarig tystnad har jag åter sattat pennan för att meddela dig några nyheter från vär uråldriga stad; tyvärr äro de få, men lyckligtvis har jag vår gamla moster Barbara att tillgå, som, efter sina bortbjudningar på kaslerep, alltid har något nytt att anförtro mig, och naturligtvis vågar jag icke ifrågasätta sanningsenligheten deraf, ty hon, som tror på allt hvad som säges benne, skulle aldrig mera anförtro mig något, derest jag yttrade det ringaste tvifvelsmål i afseende på de källor, hvarur kaffesystrarne hemta sina nyheter. Jag hörde visserligen för en tid sedan en vän yttra om dylika sägner och deras tillkomst: Min syster, hon spinner, ja bon spinner hela dagarne; det är visserligen bara historier hon spinner ihop; — men det å ändåc. Nu får du icke taga mig på ordena och anse moster Barbaras nyheter såsom ahistoriero, ty om de besinnas blifva endast tillen del sanna, så — då det ändå. — Men du skall få höra tvenne nyheter som moster häromdagen berättade: Uti bref af d. 11 April från faster Rebeccas systerson, Kongl. Secter Harald i Stockholm, omtalas, att H. K. H. Prinsessan Eugenie vill afresa till Gotland redan i medio af Maj. derest icke den svagbet, som ännu fortfar efter sjukdomen i vintras, skulle anses hinderlig för en sjöresa. Han nämner äfven såsom ett rykte derstädes, att Drottningen och Enkedrottningen ämna sig will Wisby, för att bada från slutet af Juli till ungefär samma tid i Augusti, samt att, under nämnda höga personers vistelse här, vår älskade Konung kommer att göra ett nådigt besök hos oss; och iföljd deraf tror Harald, att Wisby i sommar kommer att blifva besökt af många badgäster. Om än icke alla dessa höga besök inträffa, så tror jag likväl, att Wisby kan påräkna många badgäster i sommar, dels derföre, att stadens husegare lära numera bestämt hyrorna mycket låga. emedan de förut beräknade varit alltför högt tilltagna, då 2 å 3 månaders hyresinkomster af badgästerna befunnits fördelaktigare, än att uthyra våningarne per år till fasta hyresgäster; ja så vinstgifvande, att man låtit rummen till och med stå obegagnade den återstående delen af året utan all inkomst, till mehn icke allenast för stadens öfriga innevånare utan äfven för husegarne sjelfve, som böra göra allt för att åstadkomma billighet i nämnde afseende och sålunda bidraga till stadens framåtgående såsom en för största delen af Sverge vålbelägen och helsosam badort; — dels har jag hört sägas, att Källarmästarne äfven komma att nedsätta sina pretentioner med 25 procent. Det påstås nemligen. att desse herrar under vintern vunnit den erfarenheten att hafva förut varit mycket obilliga och derföre under Fastan allvarligt föresatt sig att göra bot och bättring, så mycket vackrare som denna nedsättning tillgodokommer badgästerna. Måtte derföre denna goda föresats vara allvarlig och fast rotad i deras hjertan! — Men jag ser, att jag alldeles kommit ifrån den andra af Barbaras nyheter, som jag skulle berätta för dig. Faster Rebecca hade nemligen omtalat, att hon från pålitligt båll hört försäkras att vår allmänt omtyckte Hofkamrer, han som aldrig tröttnar då det gäller stadens försköning och framåtskridande och som derpå offrat både tid och penningar, återigen ämnar göra en stor uppoffring för sagde ändamål. Han lärer nu fullt och fast hafva beslutit, att medelst borttagandet af gärdesgården kring sin trägård vid silfverhättan, beröfva botaniska trägården och student-allen den enda qvarstående och för ögat störande sula punkten vid denna vackra promenadplats. Moster Barbara tillade, då hon nämnde denna nyhet för mig, att man så mycket heldre kunde sätta tro till Faster Rebeccas ord, som hon (moster) sjelf hade sport redan förliden sommar att H. M. Enkedrottningen, vid sitt besök i botaniska trägården och mullbärsplanteringen, yttrat det vara en stor skada för den vackra omgifningen att en så ful omhägnad der skulle finnas och äfven förfrågat sig om egaren dertill, hvarföre moster Barbara förmodade att detta kommit på något sätt till egarens kännedom och således verkat till det ofvannämnda beslutet. Om nu Fastar Rebeccas nyhet är sann, tänk med hvilket behag ögat då skall komma att hvila öfver hela esälteto. och i hvilken tacksamhetskuld staden städse skall känna sig stå till denna uppoffrande man. Den yttre utmär