11DC( IM 1 101( MA Me VER PR r utan fastmer mindre än de sednare. Af den tara Hr Doctorn i norra districtet publicerat wisar fig att han ötar taxan för hwarje mil. Wore Hr Doctorn fullt cons seqvent så skulle han af samma skäl som han låter den bemedlade betala för den obemedlade, låta de närboende ersätta något i kostnaden för de aflägse boende, såwidt nemligen de mindre bemedlade ibland defe sednare skola fomma i åtnjutande af läkarewård. Såsom förhållandet nu är i norra distriktet, få blifwer det wäl och i det södra, oh deraf följer att endast de förmögne blifva i tillfälle att förskaffa fig läkarens biträde, men alla fjers ran boende mindre bemedlade få ligga der sitt elände. — Hwad säger du härom, min wän Brutus, under det att staten uppoffrar flora summor på förswaret mot uts rikes fiender, hwilka under en lång följd af år likwäl icke beröjwat of en enda man, uppträda inhemfra fiender dagligen ibland oss — jag menar en hel fruktanswärd bår af sjukdomar — fom genom oklok behandling skörda dagliga och dyrbara offer, men till wärn emot dessa mir far 3 staten icke stå i någon större förbindelse än att den fan befria fig derifrån med uppeffring ar några få tusen MNdr eler med en summa fom ungefärligen mots swarar officerslönerna wid twå kompanier. Läkarens lön på flat är ide få stor att den ens förslår till vänta på det under studietiden åtgångna kapitalet. På militärer lide wi, hwad jag tror, ingen brist; till och med är tillgåns gen på landtmätare med deras biträden ganska förfwar: lig, för närwarande till ett antal af 30, men af låfare finnes endast 3 för of landtboar eller noga räknadt ens daft 2, ty det oblida ödet gör alltför ofta den ena lär ka restationen obesatt. — Men är nu meningen art låkars nes ordentliga aflöning skall wara en fomunal angelägens het, bör man wäl fe till hurn detta på lämpligaste sätt fan ske och alltid få att den der fatala taran må blifva öfwerkorsad och den obemedlade ställd i lika belägenbet fom den förmögne att nämligen funna erhålla Täfarebis träde när få påfordras. Låtom of fe till huru en sådan jemnlikhetsids skulle funna realiseras. En direkt beffatt: ning wore alltid att föredraga, och ett litet knot förfta året skulle snart tystna, när fördelarne blefwo synbara. Men det finnes äfwen en annan wäg till samma mål om man blott grepe sig an dermed. Jag antager att på landet (fladen hör ej hit) finnes omkring 2 tusen hushåll i goda, 3 tusen hushåll i bergliga och 4 tusen hushåll i knappa och otillräckliga lefnadswilkor. Om åwarje Buaz håll i den första ka tegorien åtoge sig en årlig afgift ar 3 Rdr och de i den andra af I Ror, skulle Härigenom inkasseras 9 tusen Rdr årligen, hwilken summa, fördelad på de 3 diskrictsläkarne, skulle öka deras lön på flat med 3 tusen Rdr för hwarje läkare. På sådant sätt gjordes taxan öfwerflödig, med undantag af en modererad föjutss lega. Om du i denna min beräkning upptäcker ett fort misstag hwad klassfördelningen och hushållens antal bes träffar, få må du oc befinna att flera husräder med glädje skulle utgifwa 10, 20 ja 30 Ror stället för här föreslagna 3 Rdr för att hafwa en läkares biträde ide blott för eget behof utan för andra personers ordentliga wärd och hjelp, hwilka äro i hans bröd eller tjenst. — Sådana hafwa mina förslagstankar warit, och af dessa har jag blott önskat så en ringa del gällande, men rönt föga sympathi, ty man har på ingeuting annat fästat afseende än på uppförande af läkarebostad, — ja här har gradz serat en werklig byggnadofeber. Medan wi nu äro i talet om läkare kunde det ej fas da att anställa en wånskaplig mönstring med de unga läkare fom på sednare åren i flitigt waktombyte berökt Gotland eller rättare warit härstädes tillförordnade på fortare tid. Deras skicklighet i läkarekonsten ligger nas turligtwis utom din och min horizont eller sonwidd. Här år endast fråga om deras humanitet och sedliga makt. Om man då skulle bedömma den yngre läkarecorpjen efs tet wissa bland dess härstädes tillförordnade representanter, kunde man lätt falla på den troligen förhastade tanke att samma corps gjorde flitig tjenst i Bachi tempel och dertill hade en något för drug inbillning om fina perio ner. Men låtom of icke wara orättwisa imwårt domslut. Wi här i södra häradet äro bortskämda och wilja jäms föra alla läåkare med den läkare fom förut tjensigjort här städes under eu lång räcka af år. Hwem är såsom den oförgätliga gubben K. med samma berghelja och jämna lynne, alltid sig lik i alla wäder, dag och natt, som, kringiwept med en enkel kappa och någon gång för lyrens skuld en liten ylleduk om halsen, i strängaste köld setts kuska fram och åter på åkdon af den simplaste och äfven tyrligaste beskaffenhet. Denna anspråkolöshet länder wigs serligen honom till största Heder — en Elen winning! — men oss till föga berömmelse, och först når det är för sent skola mi komma att tänka på wår flora tacs fambhetsffuld till denne sjefförsakande, erfarne och pålits lige läkare. — Men om man än will finna hos hwarje läkare ett humant wäsende och särdeles hwad allmogen beträffar ett godt tålamod samt mycken omständlighet wid råde afgifwande rörande sjukas behandling, så är wäl icke att wänta att läkaren å sin sida skall åtnöja sig med hwad fom hellst. Han bör till det minsta påräkna att man wid hand afhemtning erbjuder den bästa skjuts fom fan anskaffas och ett warmt rum m. m. för hans emot: