Bref till Nisse. Stockholm d. 1 April 1862. Hvad du är afvundsvärd, beskedlige Nisse, som långt från bullret och oron, obekant med det fikande och den äflan, som inkräktat menniskornas sinnen i de stora städerna, får i jemförelsevis ostördt lugn njuta en sorgfri tillvaro i den lilla afskilda del af verlden, der du hafver din varelse och der äfven min längtan ser sitt mål. Och likväl, med förlof sagdt. tyckes du icke vara rigtigt belåten med ställningar och förhållanden, Du ondgöres öfver än det och än ett annat. Ibland klagar du öfver att du inte kan visa dig ute i verlden, derför att de nya opermissio. nernas blifvit för trånga; en annan gång grälar du på otjenstgörande Majorene och hans förtjenstfulla tal, precist som en annan v. Braun, räknar först opp hans meriter och påstår sedan att han inga har, och slutligen råkar du i dåligt humeur derföre att din Landshöfding inte får tid att hålla dig sällskap dag ut och dag in, liksom han inte skulle ha annat att göra än att vara Landshöfding. Hvad är det för barnsligheter, kära Nisse? Inte skall du lägga de der sakerna på sinnet, inte! Om du tycker att de der öfverklagade permissionerna icke passa dig, a la bonheur. blif sansculotte; det sines mycket hederligt folk, som både varit och är sanculotter, så den saken är icke så genant som du föreställer dig; och hvad din Major beträffar, så kan han bestämdt bli en försigtig General med tiden, om han också har det felet att understundom hålla litet oförsigtiga tal. Han kan väl inte hjelpa att han blifvit Major heller, och hvarför skall du då gräla på karlen? Men i alla fall var du lugn; det är inte alla dagar, som äro postdagar, låt det lända till din tröst. Din Landshöfding förbigå vi sålänge; det får han ursäkta, men så är det också första gången sådant händer honom. Vi återkomma till dig och din bristande hemtrefnad. Kanske du skulle önska att utbyta ditt lilla vindsrum der borta vid ruinen af gamle S:t Nicolaus, eller hvarest det nu är beläget, med sin fria utsigt åt hafvet, mot mitt, som hela Guds långa vinter aldrig haft att glädja sig åt en enda solstråle, skam vore en gammal, grå och ogin vägg, som står på post utanför fenstret och motar af alla sådana himmelska gäster. Lu skulle kanhända vilja afstå från ditt välmående landsortslif dernere och förflytta dig hit för att vara med om de nöjen Saisonen bjuder på. ÅAhbnej, jag anser dig för förståndig att ha lust dertill. Ty det enda reella du skulle ha qvar efter bytet, vore ett något dödligare utseende, ett par förbrukade ben och några dussin sprackta glacehandskar. Voila tout! Hvad man här i sällskapslifvet kallar för nöje, är i sjelfva verket ingenting annat än att ha tråkigt i stert. Och hvad är då orsaken till att man ej bar roligt? Åh, den är lätt förklarlig. Man bjuder sällan numera en liten utvald krets af sina vänner för att bereda sig och dem ett nöje; en bjudning nuförtiden är mera att betrakta som en förfallen skuld, den man måste honorera, coute quil coute. Du har varit inviterad hos X:s och V:s och Z:s och följaktl. måste Herrskaperna X. Y. Z. åter inviteras af dig. Man är tvungen all se folk, det är saken. Man är lvungen att gå på visiter. man är tvungen att vara med här och tvungen att vara med der, det är så engång tidens sed och — opponera sig den som har lust. Tillfölje häraf bar också den verkliga trefnaden, den okonstlade, glädtiga stämningen och det godmodiga skämtet strukit på foten och tagit afsked ur våra moderna salonger, ur denna — — — Kkrets, som nämns societet, Der hvarje karl står som en hyflad pinne Och hvarje mö bar hönans majestäåte. Men ändå äflas man att komma med och hvar och en, som inte har äran att räknas till s. k. Societeten, anses som en slags underordnad varelse. Nog äro menniskorna roliga, eller hur? Skenet, skenet, det är i verldens ögon det sanna, det enda behösliga. Dock, jag klipper af mitt resonnement här och vill i stället nämna några ord om den splendida fet. Deras Majestäter för icke längesedan gåfvo på Stockholms Slott. Tänk dig de båda präktiga våningarne i nordvestra flygeln strålande af ljus och hvimlande af masker i de mest bro