den nye kumpen, som vid närmare påseende reducerar sig till en simpel vapendragare, huggit sig fast i de af ins. i förbigående vidrörda trassliga förhållanden, hvari den nye majoren råkat, och påstår, att odet är klandersjukes vanliga sätt att framkasta dunkla häntydningar att något mycket dåligt hos den person skulle hafva passerat, hvilken man vill klandra, utan att hvarken kunna säga än mindre pevisa hvaruti det dåliga beståre. anser sig ins. skyldig att anföra åtminstone något exempel, bland de många som finnas att tillgå, på attatrassliga förbållanden icke saknas. Den famösa brädaffären är vidt bekant och är dessutom under domstols behandling. Huruledes den nye majoren nyligen blifvit af Landshöfdinge-embetet pliktfälld, för det han en längre tid undandragit sig att fullgöra sin reserv-skjutsskyldighet, sålunda att han, då skjutsklubban till honom ankom, skickade gästgifvaren en beställningssedel på skjuts åt sig sjelf att begagnas i tjensteärender, äfven då sådana icke var för banden, torde äfven kunna räknas dit; och tanken derpå har kanske föranledt det lilla staffelet i helsningen till Södra bataljonen, der istället för pligter, som tydligen är meningen, ordet plikter (böter) insmugit sig. Härmed anser sig ins. hafva fullgjort sin pligt i afseende på de trassliga förhållandena; och skulle hr L. Joh. Ehinger icke härmed vara belåten, så saknas icke materialier till flera exempel af samma slag, dem ins. icke har någon anledning att hålla på, men hvarmed allmänheten icke heller billigtvis bör besväras i oträngdt mål. I öfrigt har hr L. Joh. Ehinger icke gjort det fåfänga försöket att vederlägga ins:s art., utan endast begagnat den fula oseden att kasta smuts omkring sig på andra, på det att hans klient skulle framstå för allmänheten, visst icke renare än förut, men jemförelsevis mindre oren än omgilningen, och nitet har varit så starkt att han dervid icke ens sparat sig sjelf, då han utbrister: ohelst br v. P. utan åtskillnad till person frambållit olagligheter och andra oordningar inom ett samhälle der heder och ära förut var okändt (voro okända?, Ins. tager sig med anledning deraf friheten bärigenom fråga hr L. Joh. Ehinger: kan det vara möjligt att inom Stenkumla pastorat, med en folkmängd af öfver 1000 personer, heder och ära voro okända vid hr v. Posts ankomst dit? — Ins. vågar betvifla detta och anser en så vigtig fråga förtjena att närmare undersökas. Mantalslängderna från den tiden upptaga kyrkoherden Frendin och komminister Moler såsom tjenstgörande prester i pastoratet och såsom derinom boende ätskilliga personer, som öfver hela Gotland äro kända för heder och ära, hvilka dygder ock äro i rikt mått till finnandes inom vårt bondestånd och svårligen kunna saknas inom det sambälle art. är ämnad att nedsmutsa. Vidare påträffar man såsom hemmansegare derstädes br L. Joh. Ehinger — — Svaret på denna fråga, som är så fullt befogad från den stora allmänhetens sida, blir troligen det bekanta: sSpör min Hosmestera.); ty efter att ytterligare hafva genomläst hr L. Joh. Ehingers art. kan ins. icke undgå att finna en förundransvärd likhet — ett verkligt syskontycke — mellan denna och den granna helsningen till Södra bataljonen: samma ton, samma svammel och säkerligen samme författare. Hr L. Joh. Ehinger skulle då endast vara stjuffar till missfostret och hafva blifvit detta i en så hastig vändning, att han icke märkt stjufsonens spratt, att springa bort med sin egen adoptivpappas heder och ära; men hvad han alltid bort märka, det är att han icke innehar full kompetens att utge fräjdbevis i så stor skala, och att han genom sin art. riskerat att förlöjliga sig sjelf och komprometera den plats han s. n. bekläder. —nmn— ) Ur Holbergs Comedie: Den pantsatte Bondedrengo. DADA m RE BV TSE RR INA 88