Bröfel d. 4 Mars Uti Paris häktades förre folkrepresentanterne Miot och Greppo; regeringens anordnin: gar wittna om tilltagande stränghet; polisen har för das gen widtagit försigtidhetsätgärder. Newyork d. 18 Febr. Fort Donelsons garnison kapitulerade efter 3 dagars strid; 15,000 man blefwo tillsångatagne. Ett rykte förmäler till dch med att föra bundstrupperna eröfrat Savannah. Paris d. 5 Mars. I lagstiftande corpsens ertra plenum denna dag uppläste Morny ett bref från fejfar ren, hwari Han beklagar missförståndet mellan honom och tammaren i fråga om general Montaubans donation, och återkallar sitt förllag. Wid samma tillfälle skänkte Ecis faran ur fin privatkassa 250.000 franes till de arbetande klasserna i Xyon och Paris. — Talrika arresteringar hafwa företagits i hufwudstaden och provinserna. — Ryks ten äro gängse om upptäckten af en sammanswärjning och en helwetesmaschin. Rom d. 4 Mars. 2000 fransmän besatte Corio till förhindrande af manijesta tioner. Talrika Husvifitationer och artesteringar omtalad; Nationalförsamlingens arkiver äro seqvestererade. ndependance läses: Gårdagen förflöt lugnt i Paris, emedan oroligheternas anstiftare insågo fruftlögs beten af alla försök. Regeringen hade widtagit omfattans de förfigtighetdåtgärder. Upproret i Grekland synes ej hafwa gjort några framsteg på de senare dagarna. Argos hade utan fwärdss flag blifwit befatt af de kungliga trupperna, hwarwid nio upproriske soldater och en officer blefwo tillfångatagna. General Hahn hade fullständigt instängt Nauplia til lands och flottan blokerade staden på sjösidan. Den 19 Februari försökte de upproriske ett utiall i ändamål att förskaffa staden watten från fällorna wid Glvkia nära Tyrinthos, men de blefwo tilldakaslagna. Den swåra briften på watten och lifomedel i fladen hade förmått en mängd af besättningen att desertera. General Kolofotro: ni, fom för befälet på Peloponesos, hade anfallit och flas git twå infanterikompanier fom woro på wäg till Nanps lia för att förena sig med de upproriske. Deras tross och ammunition föllo i de kungliga truppernas händer jemte en stor mängd fångar. Upproret i Marocco lärer nu wara kufwadt af Beje sarens trupper. J franska senaten har den bekante hr Lagueronnisre tagit till orda angående den Jtalienska frågan. Han uppdrog en teckning af de skiften denna fråga hittills ges nomgått och framställde upprätthållandet af påfwens werldsz liga makt såsom en nödwändighet. Han yttrade att Neas pel wore att anse mera såsom eröfradt än såsom införs lifwadt och att den förra blott nationella rörelsen urars tat till en revolutionär. Nu, fade han, organiferade man demonstrationer för att tränga konung Victor Emannel till Rom; men den dag man sätter kronan på honom i Rom skall den nationella uppbrusningen drifwa honom mot Venedig, hwaraf ett krig upptändes. Talaren ut: tryckte sina sympathier för Benedig, men ansäg dock att dess befrielse från det Österrikiska herrawäldet måste ske framdeles genom en fredlig uppgörelse och icke genom krig. Han afwisade hwarje tanke på Roms utrymmande och påftod att Frankrike måste i detta afseende fälla fig emot Jtalienarnes fordringa. Hr Lagueronnisre beklagade wis dare den twedrägt, fom råder mellan påfwen och Jtalien, men ansåg det wara nödwändigt att påfwen får behålla Rom. Om man tilläte den Jtalienska regeringen att bes mäktiga fig denna hufwudstad, skulle de fonfervativa prins ciperna lida ett wådligt afbräck och de revolutionära eles menterna taga en oemotståndlig fart. Derföre, menade han, måste de franska soldaterna stanna i Rom tilldess, tillföljd af sakernas egen faktiska nödwändighet, en billig: hetens fordringar motswarande uppgörelje kan träffas mellan konungen af Jtalien och påfwen. Hade grefwe Cavour fått lefwa trodde han att detta mål redan skulle hajwa warit wunnit. —— — — — Försök till Muilitär:-desputism.