zÖlSby hamn har unter Dedbitttart ett pat daåger warit iobelagd, men isen icke warit öfwer 4 tum tjock. Missbruk af läraremyndighet. Den bekante rektor Annerstedt wid Upsala kathedralskola har ånyo, om man får tro båda Upfalastidningare ne, fom åtminstone denna gång äro eniga, gifwit beflags liga prof på fitt wilda lynne och fin oförmåga att bes herrska fig sjelj. Om det finnes någon befattning, hwars skötande företrädeswis fordrar lugn och sjelfbeherrskning, få är det wål lärarens och ännu mera skolföreslåndarens. Den totala bristen derpå synes ide lemna något wal mellan skolans och barnens intresse å ena sidan och fonz sidera ionen för den felaktige läraren å den andra. G:s mellertid wilja wi denna gång icke bifoga några egna re flerioner, utan endast aftrycka Upsalapostens. Tonen i tidningen Upsala är såsom wäntas kunde mycket skarp, så att wi endast kunna meddela hufwudinnehållet af dess artikel, och äfven Upsalaposten talar mycket allwarligt och då sagde tidning wid föregående tillfälle, om wimins nas rätt, på wisst sätt uppträdt till hr Annerstedts förs swar, blir denna skärpa dubbelt betydelsefull. Tidningen Upsala uppräknar flera prof på hr Anners nerstedts wåldsamma beteenden, sedan han en tid efter den Weströmska affären iakttog måtta, fans oh fjelfbes berrskning. Men följande nvå tilldragelser äro de mest betecknande: Den första har genom en anonym skrifwelse kommit till redaktionens kännedom, men säges hafiwa erhållit til fina hufwudsakliga delar särskild bekräftelje, trots Ddet inom skolan rådande feräcdfyftemet. På grund af ans mälan från skoladjunkten N. att twänne themaböcker mwis fade stor likhet med hwarandra, hemkallades till rektorn ynglingarne E. och S., hwarwid, sedan kåda förnekat sig hafwa skrifwit tillsammans, S. skall blifwit genast öfwerfallen och med båda knutna hånderna slagen af ref torn å båda kinderna. Derpå följde flag med båda häns derna mot bröstet, tills S. föll omkull mot en bokhylla. Yiterligare greps S. för strupen och hölls så en stund under ätskilliga uppmaningar och hotelser, och då S. i ångesten med handen undanförde rektorns hand, sprang rektorn, under utropet: Wågar du bära hand på din reks tor, och ehuru adjunkten N. erinrade att gossarne aldrig förut fuskat på detta sått, efter fin käpp, men lade den wid återkomsten ifrån fig och rusade i stället på S. med sådan flöt att S. kastades baklänges på golfwet och slog hufwudet mot en bokhylla, få att oxeltanden lossnade och olod flöt ur munnen. Skandalen skall hafwa tilldragit sig i 2:ne wittnesgilda personers närwaro. En annan wåldsbragd skall hafwa försiggått i skolan med anledning deraf att ynglingarne i 6:te klassen skola hafwa fört något gyckel med en lektor B. Rektorn, som lyssnat ntanför dörren, rusade plötsligen in och fattade tag i den adertonårige W., fom war närmast, hwarpå följde en ursinnig bastonad, tills ynglingens glasögon sönderslagits (de fleste lärjungar begagna glasögon, sedan ögonsjukdomen i höstas). Härunder befalldes W. oupps hörligen bekänna att han wid rektorns inträde dragit på mun. Tag af er glasögonen, befallde rektorn derefter, ni skola få stryk allesammans tills ni befänna och der: wid började han hudflänga ynglingarne O., Th., M., S., m. fl. med örfilar, bröststötar och knuffningar, så att den ene ramlade omkull på golfwet, den andre mot ett bord o. s. w. Följande dag, Lördag, började han sin föreläsning i theologi med bön, hwarefter misshandlingen fortsattesj denna gång med ynglingarne M. och B. med löften att slippa stryk, om de bekände. B. fwarade lut: ligen: Rektorn må heldre slå ihjäl mig, än jag tager på mig en en osanning. Utan att närmare redogöra för detaljerna af tilldrac gelserna, yttrar tidningen Upfalapoften derom följande: -Med afseende på de flera goda egenffaper för fitt kall, fom härwarande katedralskolas rertor herr Annerstedt onekligen befitter, hafwa wi länge sträfwat att få skonsamt fom möjligt framställa och bedöma de öfwerilningar ech wåldsamheter, ban wid bestraffningar af skolgossars selsteg låtit komma fig till last. Wi hafwa ock host den förhoppningen, att rektor Annerstedt med tidtogande år skulle låta det aslmänna Flander, han uti ifrågawarande afseende fått uppbära, de obehag, för hwilka han worit utfatt, od den offentliga chitan Han såsom onklagad och dömd skoldig måst lida, inwerta på fig till ett bättre. Men, ty wärr! fyne8 detta icke wara fallet. Bestraffningar, wittnande derom, att rektor Annerssedt ännu år slaf under fin besinningslösa hästighet. sitt inqwisitoriska och despotiska lonne, bafwa på senare tider inträffar. Wi hysa ingalunda den klemiga åsigten, att ju ide kroppöolig aga bör och måste anwändas inom en skola med flere bundra elever, men i den ordning och på det fätt, hon af rektor Annerstedt utöfwas, är ogan både olaglig och en menniska alldeles owärdig. Wi wilja icke ingå på något omfötmälande af de ledsamma händelser, fom söranledt desfa wåra yttranden, wi wilja endast uttala wått ollwarliga ogillande af ett handlingssätt. bwars beskaffenhet är inom wårt samhälle allmänt bekant. Men tillika wilja mi I den allmänbets namn hwaäars harm begaana den skola, fom lsoder under rek