— För omkring 30 år sedan fanns en rik grofhandlare i Göteborg wid namn Aron Andren, fom hade en snillrik och glad fru, hwars eget tillnamn war Hegardt, hwilket herrskap gjorde en middag för en resande tysk hands lande wid namn Gris. Då för tiden brukades att drida dugtigt wid border, och herr Grio gjorde i detta afjeende också skäl för fig, slutligen till den grad, att han mångs lade omkull sitt glas win, få att det rann utöfwer fru Andröns hwita, fina bordduk, derwid frun, fom hade fin plets nästintill herr Gris, hwilken också förstod swenska fpråfet, vttrade till honom: Akta er, min herre, ni ban snart bli fullwärt. — Tiderna äro dåliga, klagade en arbetokarl; edet fordras mycken omtanka att kunna hålla näsan uppe här i mwerlden. — Det skulle kanske gå lätt nog för dig, swarade hans hustru, om du ide hölle näsan få ofta och få länge öfwer bränwinsglaset.