J Aftonbladet för den 9 dis låses: Den i Nizza utkommande tidningen Messager de Nice berättar att prins Oscar och hans gemål Annans dag Jul till fig på Villa Bermond inbjudit de lands mån, fom till ett stort antal för närwarande wistas i Nizza. Prinsen hade der helsat sina gäster med ett tal, som slutade med följande af tidningen återgifna werser: Du dyra fosterland, du hjeltesjälars amma, Det rörda hjertats lof och hyllning tag emot! Den kärlek du har tändt skall oförbleknad flamma J lyckans solskensdag, wid stormars mörka hot. Jag känner mig så glad att bo bland dina söner: Jag känner mig så stolt att kunna kallas din. Din framtid strålar ljus som swar på mina böner; Med wördnad blickar jag i dina häfder in. Hur herrlig tronar du bland snöbetäckta ijellar; Hur wänligt blomstrar du i dalars frida samn, Du minnets älsklingoland med dina runehällar. Din sagohäfd, din säng och dina Stores namn! Med dina norrskensljus, med dina stjernelågor. Din wåna sommarqwäll, din klara winternatt, Försynen tyckes dig ha rest ur blåa wågor Och högst i fjerran Nord som ljusets förpost satt. En förpost, som kanske Europa ofta trodde Af omänsg lömfta ffott ren sträckt till marken ner, Men på hwars waktgrund än det friska stamträd grodde Som Orenstjerna bår och Brahe oc Banr; Der Carla-fungar bo i folkets trogna minne Och Liigens helga namn på fegerfanor får; Der ynglingen ännu för fädrens bragd har finne Och frihet klådd i stål fom trogen strandwakt går. Det fan ej wara sannt att nordbon hågre skattar Hwad ögonblicket ger ån sina fäders mod; Det skall ej wara sagdt, att samtid icke fattar Den ära och den glans de köpte med sitt blod! Nej! Dyra fosterland! Försynen skall bewara, Så är wår glada tro, din framtid i sin famn; Och fria ijellar än i seklers sekler swara, Men wäldigt echos röst, till ljudet af ditt namn! Fastän på fjerran kust wi följa skiljda banor Och njuta tacksamt här naturens rika skatt; Oss kärast äro dock de gamla, ärfda wanor Som främft af allt på jord ha fosterbygden fatt, Ja, fom magnetnålUn städs will dragas emot stålet, Så wåra hjertan städs, de dragas till dig hän, Och för wår längtan Du är dock det högsta målet, Och under wägen dit hwar landoman är en wän. a LR RTL 2 —