frikostighet med skänker och gåfwor för wälgörande ända: mål. Naturligtvis war han, le chevalier par exellence, alla damers älskling och följaktligen snart äfwen min, och då han isynnerhet wände fig till mig med fin uppmärte samhet, kunde det ej fela, att han inom kort skulle blifva mera för mig. Hwilken triumf, att just fe i min närs het lejonet, fom ådrog fig allas blickar, att höra att han ej bekymrade fig om någon annan, och då han slutligen för min skuld bröt det löfte, fom han gifwit en döende wän, att aldrig dansa, och på första hofbalen öppnade bas len med mig, få war det ännu unga flickbjertat fånz get i den sköne mannens garn, fom jag då fade för ewigt. Skratta gerna, fåra Marta! J unga flickor i wåra daz gar äro af helt annat flag än wi woro. Er fantasi fpelar er inga streck. J hafwen hwarken poesi eller dris stighet att handla på egen hand i kärlekesaker, ehuru I praten om emancipation. At i edra åsigter är förnmurz tigt och praktiskt, och J ketrakten hjertato angelägenheter ej med ert hjertas ögon, utan med beräkningens, och det flanes mer af det slaget i edra imå hufwuden än i edra mormödrars. Af ett brustet hjerta dör ingen af er, och om jag också ej får sätta i fråga att J ändå ären måls tiga af någon kärlek, få har den ingenting gemenfamt med de fanatiska bilder, wid hwilka de unga flickorna på min tid liknade föremålen för fin böjelse. Wi hafwa wisserligen lidit oändligt genom detta, ofta hastigt förs flygande sinnesrus, men wi hafwa derwid haft ögonblick af den renaste förtjusning, fom Is stackars nyktra war relser, aldrig skolen erfara. Snart gällde den wackre paronen för min förklarade tillbedjare och gynnade friare. Nästan dagligen skickade han mig de wackraste buketter, och jag erinrar mig en hel skog af kamelier, som han midt i December lade för mina fötter, att dermed wid