brytaren, få måfte man medgifwa att äfven för en fås dan seglare fan den ifrågawarande pieren blifwa till for olägenhet, derigenom att brottsjöarne komma att ytterlis gare förswåra inseglingen, förmedelst det motstånd fom sjön erhåller af den närbelägna pieren; och i sjeljwa ins loppet, emellan pieren och wågbrytaren, skulle otmwinvel: aktigt med ofwannämnda windar uppstå swåra brott och bränningar, hwilka högst menligt skulle motwerka den fart, fom ett fartyg behöfwer wid inlöpandet till Yisbo, i anfeende till det starka molståndet af aggan. Skulle dertill den olvckan hända, att fartyget blefwe af sjön kastadt emot pieren, få wore någon bergning af lif och gode icke gerna tänkbar, hwilket deremot, wid dylika olyckotillfällen utanför Wisby, hittills fällan eller aldrig misslyckats. Den enda nytta, enligt wår åsigt, som pieren skulle funna åstadkomma, wore wid uthalning af fartyg från Wisby för tillsegelegående under fydliga och sydwestliga windar; men samma gagn kunde fullkomligt uppjyllas af en förre moring. För denna wår åsigt, anse wi dock icke behörs wa anföras några widare bewis, då mi hysa den öfvers igelsen, att några grundade motskäl ide funna anföras. Ett fartygs uthalning, för att funna gå till sjös med motwind, kan naturligtvis ide ifrågafomma wid annat tillfälle, än då wädret är segelbart för att utlöpa från Wieby hamn, (fortsättning). — 3