mur NATT FER PE? VE —s Hwarjehanda. En Pultron. J Parioe förnäma salonger är för närwarande almänna samtaleämnet den brytning som uppstått mellan den wackra grertnnan fröken Betz .... och hennes sästmon, den ståtlige fir Henry VW. .... Sehår orsaken till denna tup:ur: Sir Henry, son till den för sin tapperhet och sina upphöjda egenskaper allmänt wärderade general W. i England, hade alt fin far blifwit twingad att inträda t armen, sastän han ej hade någon fallenhet sör den militära banan. Som han doc mera såg en förströelse än en allwarsam svoselsättning deri, flutade han med att ittjwas rätt wäl i sin losande uniform. Men en wacker dag utbröt det orientaliska kiiget och fir Henrys regemente fick order att uppbryta till Strim. Sir Henry, fom förftod att det nu skulle bliswa fråga om någonting annat än parader och revyer, wände fig till fin far och beswor honom att få taga ajsked. Han förklarade öppet att han ej trodde fig ega det erforderliga modet för att funna deltaga i ett krig; men fadren mar obeweklig. Modet kommer nog då du får känna frutröfen ! war den gamle britens swar. Sir Henry måjte således följa sitt regemente. Historien förmälet ej hur den unge orficeren betedde fig den första tiden han mar på trim; det mar sörst dagen före slaget wid Jntermann fom man erfor hela widden af hang seghet. Aftonen före denna märkliga dag git han till fin öfwerste och fade rent ut till denne: -Mylord, det är mig aldeles omöjligt att deltaga i morgondagens ftrid. Hwarren mitt sörnult, min egentärlet eller ärans fordringar funna förmå mig dertill. Allt sedan sörsta stunden mi kommo hit är jag den olocktligaste bland menniskor. Tro mig, de lidanden fom min fruftan sramkalla äro tusen gånger wärre än de blefyrer fom flera af mina kamrater erhållit. Jag rår ej för att jag blifwit skapad på detta sätt, haf medlidande med mig, låt mig slippa deltaga i bataljen, eller jag utför fanffe någon bandling fom ej allenast skall säta en skamfläck på min familj, utan äfwen på mitt land. Nåd derföre, mylord! Men ösfwersten afslog denna sällsamma begäran och, i hopp att möjligiwis derigenom sporra hang hederskänsla, intallade ban några af de andra ofsicerarne och berättade dem hwad fom förefallit. Men äfwen på ala deras söreställningar swarade fir Henty: Fag fan ej höra skott. Då litsom för att bekräfta sanningen af dessa ord, kastode han fig, då i detta ögondlick fanonaden började, med ansigtet mot matken och förklarade att han sört skulle dö än deltaga i morgondogens strid. J betrattande af det gamla ärofulla namn som den unge officeren bar, fann öfwerhten fig böra underrätta lord Ragtan om förhållande:. Denne gaf endast denna order till swar: Sätlt en fana i handen på honom och kasta in honom der striden är fom hetast; ifall han har någon smuta hjerta i bröstet skall han nog meta att sörswara silt regementes ära ! Lotd Roglans order wertstålldes. Sir Henry blef med wåld fläpad ut på stridsjältet, der Det redan bertstade en sådan willerwalla att man snart förlorade honom ur sigte. Timmarne förflyta, engelsmännen ha wunnit en lysande seger, och med fina wapenbröder fransmännen börja de att på flagrältet söta efter döda och fårade, sör att förftaffa de förra en grof och de sednare hjelp. Några officerare. til hörande famma regemente fom fir Henro, påminna fig nu denne och börja att föta honom på den af blod suttiga matken. Andiligen fann man honom äswen! ... Men ban war hwarken sårad eller död. Den olycklige tågat ett dike, der han fom ett skydd mot tylan inswept fig i fanan, hwilken han fått att förswara! Sir Henry sördes tillbaka till lägret, der genast lord Raglan fick rapport om saken. Denne sammantanade en krigsrätt, inför hwilken sir Henrv anttogades fom desertör. Ala den tillförordnade domstolen medlemmar förtlatade fir Henry skyldig till — döden. Lord Ragtlan teste fig då och utropade: Sir Henry W., ni är dömd att artebuseras, men fom denna död är för ätofull för er, wägrar jag er den, utan jagat i stället bort er ut armn! Gå genast er wäg, nt får ej ett ögonblit längre wanhedra den engelska umformen. Man slet ögonblickligt af benom hans umform och under soldaternas hwisslingar och skålleord jagades han, fom ett sladedjur, ur lägret. Under tjugosora timmar irrade han omfring på tandåbyggden, det han slutligen upptogs af en medlidsam fransk ojsicer, hwilken gaf honem pengar tör att funna inskeppå fig på ett till Conssantinopel destineradt fartyg, hwilket samma dag skulle afgå. I denna stod vegeterade han i flera månader. Under denna tid dog hand far, då han åter wågade fig til England. Hang mor förlät honom allt och reste med honom tid Frankrike. Det war bär fom han gjorde den fröna sröten Betz .. .. betantskap. Dagen för deras bröllop mar redan utsatt, då den unga flickan af en bändelse erjor fin fästmans sorgliga tiigsbedriftet. Hon skackade honom genast tillbaka förlofningsringen och föttlarade bögtidligt att bon Hellre mile dö som nunna, än skänka sin band åt en pultton. — Kn sysselsatt man. J Warbergs Tidning bes rättas från Falkenberg, att i sistnämnde stad en rådman, förutom denna tjenst, bekläder åtskilliga med lön förenade befattningar, nemligen fåfom kronouppbördoman och faös för, stadens enskilda kassör och upptördaman, ftadserefutor och organist i jörsamlingen, räkenskapdjörare wid bamns byggnaden och medhinner dessutom att fungera såsom Pons trolör wid brännerier på landet. Rättegångsoch Polis-Notifer. Wid Rådhusrätten bärstädes dömdes förliden gårdag drän. —ukA HA3 A llerf och ASgam8s