e :) CB YR 9 (Forth). Hwarjehanda. — Det är icke någon owanlig sak i wårt land att adliga ätter uppkallas efter fina domäner ; nu har man äfwen börjat uppkalla dem efter deras yrken. Sålunda hafwa i Upsala en skräddare och en kakelugnsmakare till följd af det gräfningsarbete de, vå en af de nedbrända toms terna nära torget, hafwa förbanden, för att å desamma uppbygga ett större hus, blifwit kallade: YTarE:Gref: warne ef Saxen Brandenburg. Medel att befordra skarpskyttesakens framgång. Man tager: 2 delar warm fosterlandskårlet, ; god och kraftig wilja, 2 , patriotifet lif, 1 gammal swensk ärlighet, 1 gammalt swenskt mannamod, 1 eegennytta, 1 fund: sörnuft, 1 enfel rärnekonst och IL, upplysning om sarens nödwändigbet. Dessa ämnen sammanblandas wäl och utspädas med hänförelsens spiritus, för att höja temperaturen. Häraf intages hwarje dag efter behag, men alldeles icke förliten dosis. För alla dem, som af en eller annan orsat icke kunna förtära satsen, ordineras att intaga på nukter mage: några knytnäfwar kossackiskt hasseltå med ryssolja, samt, såsom sompatikur, rigta en politisk tankes kikare mot Sibertens förlofwade land. — Olika helsningssätt. Swensken säger: Hur står det till? Dansken: Hur har ni det i dag? Tysken: Hur går det? Holländaren: Hur far ni? Engelsmannen: Hur gör ni? Spanjoren: Hur står ni? Franomannen: Hur bär ni er? Böhmaren: Hur har ni er? Kinesen: Har ni ätit ert ris? Egyptern: Hur swettas ni (En torr hud anses såsom ett säkert tecken till en dödlig feber). Kalmuckerna gnida till helsning ifrigt sina resp. näsor mot hwarandra. Ayreis blåsa hwarandra i örat, under det de stryka sig inbördes med flata handen på magen. Patrassöboerna frotera fig i ansigtet med dens fot, på hwilken de wilja helsa. — En modig Flicka. Ett band bourbonska röfs ware gjorde för någon tid sedan inbrott hos en liberal gammal prest i den italienska byn Spinelli. En af ans jörarne roade fig just med att döda den stackars presten, då dennes niece rusade in i rummet, ett nu kastade fig öfwer mödaren, ryckte revolvern ur hans lifgördel och sköt ned honom. Derpå ilade hon genom de andra rum men och sköt på de öfriga röfrarne, som plundrade Pers städes; af dem lade hon ned fyra; de andra, hwilka icke wisste hwad fom war å färde och förwånades öfwer detta owäntade anfall, skyndade ut ur huset, bwarwid det lyda: des henne att få dörren slagen i lås innan de märkte med hwilken fiende de hade att göra. Derpå sökte de att utifrån sätta eld på huset; den modiga flickan grep då tag i en gammal bössa, som händelsewis war laddad, lossade af den på dem, stack en trefärgad fana ut genom fönstret och ropade få hårdt hon kunde: LTefiwe Garibals di! Röfrarne aflossade ett par skott och — sprungo fin wäg. Kort derefter kom en kapten wid bersagliererna till stället: han fann niecen ligga afswimmad wid onkelns lik. —.