fom genom reglementet bestämmes, men ide i nagot pers sonligt kärleksförhållande. — Omkostnader för byggnas der, rudimaterier, embetsmän an. m. medtaga dessutom så betydande summor, att hwad fom skulle funna produs ceras mid en arbetsinrättning, på en plats med få föga uppdrifwen industri fom Wisby, ide komme att minska den oupphörligt stegrade fattigskatten, få wida icke en slags handtwerksindustri skulle bedrifwas, hwilken dock snart komme att wisa sina förderfliga följder. J alla fall hafwa wi alldeles för färska exempel på, att ett ars betshus i Wisby ide motswarar det dermed affedda äns damålet. Sammanstålle wi nu det hittills sagda, få wisar det sig att, med undantag af barns utackorderande, alla de anförda sått att försörja och wårda fattige i wäsendtlig mån förfela ändamålet, hwilket härleder fig deraf, att grunden är naturwidrig, således falsk. Följden ar allt detta är å försörjarnes sida, en twungen och förhatlig omkostnad, utan werklig barmhertighet, oh å den fatti: ges sida, pockande anspråk utan tacksamhet och pligtkänsla, onaturligt förökadt tillopp af försörjningstagare, samt i förening med en wärande sorglöohet, den hotfullt tilltar gande bitterheten mot alla bättre lottade, fom slutligen skall föranleda till fommuniftifta spekulationer; och skall det få få fortfarande utweckla fig, få är man fnart förs sjunken uti en kärlekslös civilifation, hwilken måste har: wa till följd den yttersta pauperism. Efter denna öfwerblick af de hos of förekommande sätt för de fattiges wård, wilja wi härnedan framställa ett förslag, för hwilket wi antage följande Grundregel. Fattigwården ordnas så, att hwar och en, som icke fan försörja fig sjelf, och icke heller har naturliga wårs dare (anhörige), hwilka funna och wilja åtaga fig hos nom, skall anwisas till en person inom samhället, af hwils fen han har rätt att ordentligt blifva wårdad och förs sörjd, och hwilken inför fattigwårdssftyrelfen är anfiwas rig härför. Deremot eger förförjningsgifwaren att bes gagna fig af hjonets arbetoförmåga och har samma rätt deröfwer, fom en husbonde öfwer fina tjenare. werkställighetsåtgärder. 1) Den walda fattigwårdösftyreljen genomser mans talslängden och antecknar derwid alla inom fattigmårdss samhället, fom funna anses få qvalificerade både i fedliz ga egenskaper och ekonomiska omständigheter, att de funs na ombetros wård om sattighjon. 2) Alla, som ej lämpligen kunna tilldelas sattighjon, erlägga en i förhållande till deras tillgångar afpassad vafandsafgift. 3) Pålysn ing sker, att alla fom tro fig wara i bes Hof af fattighjelp under kommande året, skola på utsatt dag anmäla fig inför fattigdirektionen, fom pröfwar, hwilka fom skäligen böra fomma i åtnjutande deraf. 4) De fattige fördelad nu i wissa t. ex. i4 klasser efter den slörre eller mindre förmåga hwar och en fan anses ega att genom arbete ersätta fin försörjning och wård. Till första klassen höra de, som alldeles icke kunna med sitt arbete förmå ersätta kostnaden för wård och unders håll. Kostnuaden för deras underhåll skulle kallas Hel förförjning. Till andra klassen höra sådane fattige fom funna anwändas till lättare sysslor och fålun: da borde anses förmå att til omkring Idel ersätta sut underhåll. Kostnaden för deras underhåll skulle kallas trefjerdedels försörjning. Till tredje klassen höra de fattige, som anses ega förmåga att deltaga äfwen i tyngre göromål och med fitt arbete ersätta oms kring J:ten af sitt underhåll. Omkostnaderna för dessa utgöra således hwad man fan falla Half försörjning. Till fjerde klassen räknas slutligen de, fom af sjelfwåld, laster eller annan orsak ide kunna sjeljwe fullt försörja fig, men satte under en skicklig husbonde, dock skulle kunna i det närmaste göra skäl för sin underhållskostnad. Dessas underhåll skulle kallas en fjerdedels försörjning. 5) Sedan det blifwit bestämdt, huru stor försörjning hwarje medlem i fattigwårdssfambhället bör widkännas, fördelas jattighjonen genom lottning emellan dem, fom enligt 1 mom. kunna ombetros de fattiges wårdande. Alla som skola lemna hel försörjning lotta om de per: soner fom skola åtnjuta Hel förförjning o. s. w., hwarje försörjningegifjware inom den klass af fattige, fom mots swarar hano förjörjningsskyldighet. Efter werkställd lotts ning må det stå försörjningsgifware fritt, att sindemellan göra de utbyten, bwarom de funna öfwerenokomma. 6) De fattige, som under försörjningoåret tillkomma, erhålla af vafanssmedlen lämpligt understöd, tilldess man hinner föranstalta om wiss försörjare. Dör åter utlots tadt förjörjningehjon före årets slut få beräknas en wiss ersättning till för säljn ingsgifwaren för begrafningsfoftna: den, och hwad fom sedermera återstår ar underhållsföyl: digheten för året tillfaller fattigkassan, få framt ide ans nat jattighjon kommer i stället för den döde. 7) Om försörjare och fattighjonet äro nöjde med bwarandra, får hjonet fortfarande behålla samma förför: jare, och då arbetsförmågan aftager, så att hjonet bör nedsättas i lägre klass, få erhåller försörjaren motjwas rande ersättning af fattigkassan. 8) På förförjaren må det bero att taga hjonet i sitt bus eller utackordera det till af fattigdirektionen godkänd 2 1424. — FESPITN Aaa4