tidens sätt att utöfwa fattigwarden i allmänhet och tår: deles genom den i detta hänscende nu rådande lagfliftning antalet af kringstrykande tiggare äfwensom bettlans det wid dörrarne betydligt aftagit; men man måste tills lika medgifwa, att detta förhållande, lika litet fom fälls ningen i öfrigt inom pauperiomens område, icke motfwas rar de ansenliga summor, fom årligen utgifwas till fat: tigwården och de uppoffringar fommunerna i fådant hän: seende ståndigt måste i ökadt mått wmidfännad. Härtill kommer allt fom ofta ett annat tiggeri, få mycket obes hagligare fom det framträder under anspråksfulla former och fordrar ganska betydliga bidrag; wi mena tiggeriet i tidningarna till förmån icke allenast för åtskilliga måls görenhetsanstalter, utan äfwen för personer, fom dels sjelfwe föra fin talan och dels sådane fom genom andra åberopa fig på den !aldrig tröttnande kristliga barmbers tigheten. Allmänheten skall dot slutligen tröttna, ice wid wälgörenheten, utan wid den form, hwari den frames träder; man skall slutligen wämjas wid en ögonhwälfvans de diakonissas eller en evangelisk broders idkeliga försöt att tömma ens börd, och wid deras pjunkiga klagolåt. Wore det ej sundare till principen likasom äfwen lämpli gare i utförandet, om kommunen inrättade sin fattigwård få, att den blefwe en werklig Skyddsförening och i fame manhang dermed äfwen särskilt stiftade ett Barnhem, om hwilken sistnämnda inrättnings wälgörande egenskap inga delade meningar torde gifwas? Först när en sådan fats tigwård blifwit förwerkligad, tro wi att de fattiges antal skall inskränkas oh en till fina följder helsosam fattigs wård komma till stånd — en fattigwård fom uppfostrar de fattige till arbete och för dem underlättar detsamma eller den egna försörjningen. Såsom nu sker måste nödz wändigt de fattiges och underhållshjonens antal förökas. Fattigwården är en fråga, som för wår tid är af den yttersta wigt, och till hwars beswarande de oupphörligt sig ökande fattigutskylderna med allt större nödwändighet manar. Det synes derföre wara hwar och ens pligt att framställa fina tankar om denna frågas lösning, och fäns nedomen om denna pligt är det fom föranledt oss att härz om yttra wåra åsigter till allmänt bepröfwande; önskande derwid, att det fom möjligtwis skulle synas outjörbart, likwäl tages i noga öfwerwägande innan det fåfom få dant bedömes. J den swenska fattigslagftiftningen är den grundfats fen faststäld, att hwarje kommun skall draga försorg om sina fattige. Hwarje kommun söker derföre att på det för fig minst kostsamma fått afbörda fig denna ffyldig: het. Förfarandet derwid är wisserligen olika i olika foms muner, men synes dock öfwerallt mer eller mindre lida af det gemensamma felet, att ide kraftigt söka förefoms ma fattigdomen. Ett undantag härutinnan gör likwist den numera wisade omsorgen om fattiga barn, hwilka utackorderas till wälkända fosterföräldrar. Detta till grundsatsen fullkomligt riktiga förfaringssått förfelar al: drig att blifwa wälgörande, såwida man mindre ser på fattigkassans behof att spara än på barnens behof af goda fosterföräldrar. Det är emedlertid alltid en illa beräk: nad sparsamhet, att wilja på bekostnad af barnens goda wård och uppfostran spara några riksdaler åt fattigkassan; ty det är alldeles klart att om de blifwa misswårdade eller illa uppfostrade, skola de snart genom sjnklighet eller las ster och oduglighet återkomma till fattigförsörjn ingen, jemte kanske flera, hwilka de genom fina efterdömen förs derfwat. De öfriga fattiges underhåll kunna framställas under följande indelning, nemligen: a) Underhåll på fattighus; b) Uttagning af penningar eller waror, hwartill höra tillfälliga understöd ur fattigkassan; c) Understöd, förmeds ladt genom arbete. — Wi skola nu söka att utreda ors sakerna dertill, att alla dessa sätt för fattigwårdens fulls görande icke åstadkomma eller kunna, oaktadt all anwänd kostnad, åstadkomma hwad man deraf wäntat fig, nemlis gen upphäfwande eller kraftigt lindrande af de fattiges nöd. a) Underhåll på fattighus: A fattighuset intagas antingen alldeles orkeslösa oh till arbete oförmögna personer, efter och sådane, fom i mer efler mindre mån funna arbeta. Hwad de förra angår, få äro de behof af den största omwårdnad och tillsyn att sundhet och snygghet städse rår der få i afjeende på Fläder och föda, fom på utrymme och boning. Utan att dessa wilkor uppfyllas, blir fattighuset ingen barmhertighetsanstalt. Härtill erfordras rymliga Ios kaler och mycken uppassning, hwartill äfwen betydligt med penningar åtgå. Kostnaden för underhället af lokalen och aflöning till betjening och förwaltning jemte föda, kläder och wedbrand medtaga så micket medel, att de fattige säkerligen skulle för den summan kunna utackorderas till wälwilliga eller med de fattige beslägtade personer och i få fall säkerligen blifwa bättre oc kärlekofullare wårdade. Man har äfwen erfarit wid större inrättningar af detta slag, att föreståndaren blir rik, då deremot de fattige lida nöd eller i ganska knappt mått erhålla, hwad de enligt gällande föreskrift borde hafwa. Men äfwen förutsatt, att allt går oegennyttigt till, få skall dock få kommuner funna bära de betydande uppoffringar, fom måste härwid ifrågakomma. Slutligen måste hela principen sätillwida anses falsk, fom försörjningsgifware och förförjningstagas re icke träda i någon innerligare personlig beröring med hinaranNra utan hjelven blir Öndsga ssom wi sfkulle mil.