En gammal historieskrifxware, Olans Magnus, förs täljer den sägen, att en sönderslagen fönflersruta gifwit första anledningen till Wisby och Gotlands olycka. Når got widare derom anförer ban ide: få mycket wet man — yttrar Lagerbring härom — att man fordna das gar brukat til prof af wänskap och wälwilja skänka till allmänna och enskilta Hus målade fönsterrutor med gif: warens namn, wapen och sinnebilder målade och inbråns da). Kanhända, att en sådan fönflersruta med K. Tal: demars namn och wapen blifwit af någon Wisbysbo med förklenliga utlåtelser sönderslagen. Sådant kunde utan twifwel förarga en så tilltagsen herre; men så wida han redan war i krig med Swerige, behöfdes wäl ingen ny orsak till att göra anfall på Gotland, isynnerhet som ett rikt byte skulle fullkomligt betala krigeokostnaderna. Om segren kunde han wara försäkrad, då han inställde sig med öfwadt krigsiolk mot oförjarna och inbilska borgare och bönder, och ingen undsättning war att befara från Swerge. För en of de nyssnämnda fmädeswiforna samt juls och fastlagslekarna, fom Gotlånningarne i sitt högmod fammans diftat om Kung Waldemar, redogör Strelow i fin Gotländska Krönika, med den i alla tider riktiga erinran, att man ide bör missakta och håna fin fiende. Strelow redogörelse för nämnda lek är dock beklagligen mycket knapp och otydlig. Leken tocke ha warit en slags tingdans: de i ringen uppställde höllo fig tätt tiflsamman, på det att den, fom för reställde Kung Waldemar, och fom wid lekens början stod utanför ringen, under danjen icke måtte kunna smyga sig in i densamma. Den i ringen, genom hwars flåpphändts bet han inkommit, skulle straffas och gifwa pant. Om Waldemar deremot kommit in i ringen, få skulle han hins dras att komma ut igen, och anses såsom tillfångatagen. De ord, fom sjöngos af de dansande, anförad af Strelow på Botlands-fpråfet ; men äro delwis swåra att förstå. Wi meddela dem här i den öfwersättning, fom warit of möjlig. Måhända lyckas det för andra att bättre tolka dessa ord. Ringen sjöng: Ut skred Waldemar med wårt (of). — Waldemar: — Jag tör wål in mig gånga? — Ringen: Waldemar med wårt lof, Du må wål ute stånda. Waldemar med wårt lof och fullmakt ). Det more dig bättre hemma blifwa, — Waldemar med wårt lof — ÄUn nu mot Gutarne att strida, — Waldemar med wårt lof och fullmakt. — Du kunde heldre berga hö, — Waldemar med wårt lof — n att tomma och gilja wåra mör; — Med mårt lof och fullmakt — Sporra din fot, sporra din fot! — Waldemar med wårt lof — Dig tomma Gutarne ridande mot. — Med wårt lof och fullmakt. — Rid i ring, rid i ring, — Waldemar med wårt lof — Och låt din häst här springa omkring — Med wårt lof oh fullmakt. Ffall det lyckats Waldemar att inkomma, sjöng ringen: Bättre fan du leka på lut F) — Waldemar med wårt lof — Un nu du fan komma ut ringen ut. — Med wårt lof och fullmakt. — Medeltidens fagosrifa häfder förmåla om anledningen till Kung Waldemars anfall på Gotland ännu en annan sägen. En konstförfaren handtwerkare, wid namn Nils Guldsmed, hade kommit till Gotland, derstädes fått för sitt kostliga arbete många beställningar, och samkat sig stor rikedom. Den tiden war det på Gotland guld och silfwer nog att arbeta af. Samma guldjmed hade en öfwermåttan dejelig, men högfärdig dotter, hwars klädedrägt war wida kostligare än de gotländska qwinnornas. Hon fick många friare, fom dock alla spotskt afwisades, hvars före man öfwer henne wara högligen förtörnad. På fre kallade man henne Kolyustarens dotter, och man hade om henne och hennes fader gjort många smäde-wisot. I harm öfwer allt detta drog Nils Guldjmed med fin dots ter till Danmark, och förtäljde för Kung Waldemar om Gotlands swåra rikedom, def myckna guld och Lliggande få eller klenoder. Han talade för den snikne Waldemar om den stolta hansestaden, der husen hade kopparportar, förgyllda fönsterposter, hwälfda, pelareOurna, alfreteos (talkmålnings-) prydda rum med jättespislar samt fönz flerimygar med marmorsäten, och om alla def rika fyrs for och klosterhus. Om Nils Guldfmedd resa sjöngs fordom på Gotland en wisa, hwaraf början, i öfver? sättning, lydde fom följer: Nils Guldsmed drager till Kungen, och ljuger, Den lede förrädar och slemme tjufwer. Guld wäga de Gutar på lispund-wåg, De spela med ådlaste stenor. Swinen äta ur silfwer-tråg, Och buftrurna spinna på guldtenar. ) Plägseden att den, fom byggde ett nytt hus, af slågtinge och män fi ett fönsler, hwars midtelruta i inbrända färger innehöll gifwarens namn och en bild. fom antydde dennes orke eller en biblisk sinnebild, war allmänt på (Gotland. När bufet tvar intedt, bjöd egaren gifwarne till fig och gjorde f. t. Fönster-giller22) Med warum Luff —. såsom det heter hos Strelow — anses af honom betyda, att Kung Magnus Smek skulle Ha