— — — — — —ö— — -— Ev — J det ofwan sagda tro wi oss alltså hafwa antydt, att den metod, som tid efter annan gjort fig gällande wid ungs domens underwisning i kristendom, har gifwit katekesen en alldeles oriktig och obehörig plats. Guds heliga ord och ej katekesen år oss gifwet till ledstjerna genom lifwet. Ur detsamma borde derför all kristendomsunderwisning utgå, och derinom borde den alltigenom röra fig. En lärobok får derwid ej wara annat än en handledning. Såfom sådan är den gagnelig. Nu har dock katekesen från barndoms: och ungdomsåren till största delen utträngt den heliga skrift, samt i sjelfwa werket sökt intaga dess plats. Genom sin pedagogiskt förslöande framftällningss form af frågor och swar förebygger den derjemte allt alls warligare tankearbete och gör hela Eriftendomsundermwisningen fall och torr och tråkig för både lärare och lärs junge. Sålunda utföres wår ungdom i lifwet, obewandrad i biblen, fom dock skulle wara ljuset på alla dess stigar, samt utan öfning och wana att tänka öfwer de ting, som i den innehållas. Hwad under då, om den med sina i kristligt hänseende outredda begrepp och oklara känslot är mottaglig för alla ofrons läror och alla möjliga fria fans tasier, hwad under Om den, fom agnar, drifwes af hwarje windkast? Deremot har man under mycken möda belastat den med en lång och torr minneslexa, fom med alt sitt tråk under en längre följd af år wäckt leda, ja torde hän: da äfwen inom månget bjerta werklig bitterhet och fiends skap mot sjelfwa den heliga skrift, fåfom hward reprefenz tant den skådas. Wi kunna således ej inse annat än att man med denna underwisningsmetod gjort stor skada. Det fan ju ej nekas att okunnigheten i det heliga ordet är stor bland få wäl bildade fom obildade. Att en orik: tig ledning under ungdomsåren i detta asseende bär på fig en dryg skuld, är wår innerliga öfwertygelse. Det är sannt, att bruket ej bör bära skulden för missbruket, men om det befinnes att missbruket har fina psykologiska gruns der och fålunda, trots alla föreskrifter, ej stär att föres komma, få blir förhållandet annorlunda. Att nu missbruket med katekesutanläsningens bedrifwande är nog allmänt, måste wäl hwarje samwetsgrannt pröfwande blick snart inse. Men ett bewis för det högeligen ringa hopp man öfverallt hyser, att detta skall Bun na förekommas, är det hos största delen af befolkningen utbredda ogillande af metoden samt den köld och det misstroende, hwarmed den betraktad, något fom gifwit sig i ett uttryck i de trenne ståndens anhållan hos K. M:t wid sistförfluten rikodag om afskaffande af densamma. Skulle i det ofwan framställda ligga någon sanning, så är det ock hög tid att i den öfwerklagade undermwids ningsmetoden en ändamålsenlig förändring widtages, då wi dagligen nödgas se wårt swenska Zion från alla sidor öfwersålladt med wäldigt ogräs i ymnigt mått och med så mången giftig ört, som sprider sitt förstörande doft kring dal och höjd. Må ungdomens underwisning i kristendom bli i främsta rummet bibelunderwisning, må lär roboken göras till ledning derwid, må formen af fråga och swar ur def framställning förwisas, och må läraren ans manad att ide ålägga utanläsning af def stycken. Hwad skulle följden. af en sådan anordning blifwa? Wi kunna ide inse någon annan än denna. Pastor skulle i enlig: het med densamma wid konfirmationsunderwisningen samt wid fommunions och husförhör se fig uppfordrad att, nar turligtwis med läroboken till ledning, Tot städse under sitt frågande och underwisande utgå från bibeln. Detta vore af stor wigt och af det måäktigaste inflytande. Det kunde ju ej annat än med största kraft twingande werka ned på skolans alla områden, från de högsta till de lägsta, och kanske skulle just detta för barnens skull äfwen öppna bibeln i månget hem, der den nu är en tillfluten bok.