Hur ljust är ej vårt fasta hopp att åter Förenas få en gång med Honom der När lifvets eller dödens engel låter Oss lägga af vår slitna stoftskrud här! Hur skön är tanken ej, att liksom slafven Blir fri, förlossad ur sin träldoms band, Så anden ock när nötta vandringsstafven Läggs ned vid trötta benen uti grafven, Får fri sig svinga till ett bättre land.