Hwarjehanda. Tankekorn. — En man bewarar merändels alltid en honom anförtrodd hemligbet, men sällan fin egen. Qwinnorna deremot bewara alltid wäl fina egna bemligz beter, men deremot sållan andras. — Det första steget till lasten är att inswepa offyls diga handlinger i hemlighetsfullhetens slöja. — Swinnorna förlåta lättast det fom de aldrig skulle tillåta. — Werlden, fom bugar fig för penningen och ryktbars heten, trampar med wälbehag bygden under fina fötter. — Gud har gifwit qwinnorna två wingar: enkelheten och renheten. — Owinnan lider alltid för twå. — Samhället är mera stjufmor än mor: det älskar mest de barn fom smickra def fåfänga. — Lagen är samhällets ord, sederna def handlingar. — Man påträffar inom de högsta klasserna samma laster fom inom de lägsta: rangen förgyller dem endaft. — Bland det fwårafte werlden är att göra fig förs trogen med fin sårade fåfängas lidande. — Sven slafwen har fin fåfänga: han will helst lyda den största af despoter. (Ill. Tidn.) — Conseqvent? — Enx Prest i Boston hade, bland annat äfwen låtit brandjörsätra fina manuskripter. Wid en flyttning brann också wertligen ett skrin upp för honom hwari han haft flera skiifna predikningar förwarade. Han wånde fig då tid brandstodsbolaget för ott få dem betalta; detta wägrade, men når flera wittnen förfäfrade att de urpbrända predikningarne gjort dem myocket godt, få att deras förlust skulle bliswa känbar för en mängd andra menniskor, dömde rätten bolaget att til presten utbetala 2,000 dollars. (Ill. Tidn.)