Något om Ryssland, Polen, Finland och Swerige. (Jnjändt till Posttidningen) Kejiar Alexanders menmiskoälstande beslut, att bes fria Rosslands liiegna ifrån slafwerieto nesliga bojor tills styndar honom ett hedrande rum i werldohistorieno annaler. Hane manijiest derom andas ädla och den upplysta menniskan i allo wärdiga tänkesätt. Han equar en rättmätig och förtjent hollning ät menniskowärdet oh menskligbeteno bes bof af andeligt framalskridande och förädlande upplysning. Defa hands wackra tänkesätt erhalla ett ytterligare wärde genom hans löfte, att tänka på tidsenliga reformer åt det alltför länge betryckta polska solket. Matte detta löfte ide blott wara en politisk fint att för tillfället uppehålla eller stärja den rewoluttonära eld, fom genombäfwer detta folk, Men då misstager han fig, ty denna låga är icke mer en yrwakenhetends flamma; den är de alltför länge slumrande nationaliteternas löfteorika morgonwäckt, då de Lift Jtalienarne klart inse oh fatta, hwad de kunna uträtta och tillwägabringa genom enig kraft och beslutsamhet. Den personliga despot:emens tid är förbi ifrän samma stund en nation waknat till medwetande af sitt mennibo wärde, fin kraft och fina rättmåtiga bahoj. Detta gäller såwäl Polen i fin helhet fom Ungern och alla andra förtryckta eller förbifedda nationaliteter. Dertirån är icke ens Fin: land något undantag; ty Gustaf 3:s regeringsform är icke annat än en bemantlad säkerhetsakt för godtycket), endast åberopande de gamla swenska lagarna och författnins garna. Detta war Finlands tillftånd då det eröfrades af Rossland, men bade ite, denna oädla eröfring skett, få skulle Finland genom revolutionen 1809 tillwunnit fig jamma fria regeringesätt oc) institutioner, hwaraf swenskarne då kommo och ännu äro i ätujutande. Att det fordna brödrafolket, som dittills i allt delat ljust och ledt med Swerige, ätrwen skulle önskat att njuta samma förmåner, faller fig helt natur: ) Som förwandlade hang efterträdare till en blind despot, hwarigenom Finland sörtorodes och honom sjelf beröfwades trohn och rike, så mocket mer warnande, som han, omgärdad af en tonsimttution, otwirwelattigt bltjwit (2) en nyttig regent, ty han saknade ide konungsliga dygder.