Hwarjehanda. Analys af dans. Först hoppar en ung dam upp från golfwet, skakar ena foten, kommer så ned igen; springer åter fram, lirkar med andra joten, wänder så tillbaka till sin plate; springer än en gång fram och sprattlar med båda fötterna. Hennces förståndige moitie werkställer på motsatta sidan samma manöver; på en gång rusa båda fram, fatta hwarandras händer, hoppa upp igen, sprattla med fötterna, stå sedan stilla. Nästa herre och dame följa ganska förnuftigt det nyss gifna eremplet, hoppa, sprattla och returnera. Dessa rörelser fortsättas alltjemt af den enkla orsak, att några birfilare, som fått plats i en wrå eller en få kallad orkester, fitta och gnida några hästhår fram och tillbaka mot en tarmsnodd. — En kvypare nöp en bonde näsan och frågade ders mid: Hwad är fotan? Utan betänkande gaf bonden frågaren en örfil och fwarade: Nu får hon ett, men rör då på wisarn en gång till, få flår hon flag på flag. — Laiv bekännelse. En kemist inkom nyligen på ett bryggerikontor och bad att få tala med patronen enskildt; han infördes genast i ett inre rum och sade med hemlighetofull uppsyn: 7Jag bar gjort en stor uppfins ning, som jag will sälja. Det är konsten att brygga bäjerskt öl utan malt! — Mej, jag tacar, swarade bryggaren stött, den konsten fan jag förut. — (Boda råd äro dyra. En stor, stark hamne buse tiggde af en berre, fom swarade: Gå och ffaffa dig arbetel — fHerre! blef swaret, jag begärde ide råd, uton en slant.