Hwarjehanda. — Den hemliga Ryska polisen och tidnin: gen Kolofol i London. Man läser iKölnische Beitung följande ganska sällsamma berättelse om press sens makt, att lura sjeljwa hela ryska polisen. Brefftrifz waren, bemma i Petersburg, säger: Hr v. Hertgens i London utkommande tidning Kolokol är ett flags domådz basun för de rvska förhållandena och mera framstående notabiliteter. Om något försiggår i Nyland, fom förs tjenar en skarp kritik, fan man wara säker om, att det inom några weckor förefinnes i denna tidskrift med nödig dosis af bitande anmärkningar. Skriften är wisserligen förbjuden i Ryssland, men himlen wet, huru tidningens redaktion fan det oaktadt insmuggla den i landet. Den liberale kejjaren säges sjelj hålla skriften. Han får ae nom den reda på tusentals saker, hwilka säkerligen ans nars aldrig skulle komma till hand öron. Man har läns ge bråkat sitt hujwud med att funna utfundera, huru hr v. Hertzen kan bli få noga underrättad om all hwad fom sker i Ryssland, oaktadt all brefkorrespondens är unders kastad en noggrann kontroll; men förgäfwes. För några weckor sedan tilldrog fig dot en händelje, fom war allts för cclatant att icke föranleda till utomordertliga mått och steg. J ett nummer af Kolofol ha nemligen, får ges det, offen liggjorts namnen på alla hemliga polis agenter hos ryska regeringen, icke allenast de, som drifwa affären i liten skala såsom polisangifware, utan äfwen på de politiska spionerna af högre tang. Om defa fer nare har hittills rådt den största hemlighet och öfwer dem finnas blott twenne listor, af hwilka kejsaren har den ena och den andra befinner fia hos furst Dolgorukow, fom är chef för den ominösa tredje afdelningen af kejsa rens hems liga kansli. När nu kejsaren får till fin stora förwåning fe denna förteckning i Kolokol, fer han fig nödsakad att tillfråga Dolgorufow om huru den kommit i Hertzens händer. Men furstens bestörtning war ej mindre än kejjarens öfwerraskning. Han försäkrade fig naturligtwis ej kunna förklara det. Nu beslöts att skicka en person, som ansågs wara lämplig, till London, med uppdrag att med godo eller ondo af Hertzen sjelf skaffa sig reda på, huru han fått del af nämnde lista. Uppdraget war swårt — det måste man medgifwa. Man kteslöt derföre äfven senare, att sända en andre person efter den förste, för att bewaka denne. Det lyckades den förste att efter nås gon tid få winna Herkens förtroende, att han kunde hoppas wid tillfälle aflocka denne hemligheten och beslöt derföre att utföra hufwudkuppen. En afton rycker han i ett förtroligt samspråk ändtligen fram dermed. Ni är ändå en märkwärdig man, sade han till Hertzen, jom fan få ha reda på allting. Mycket låter fig för: klara genom edra många förbindeljer, men huru ni fom: mit åt polislistan, det fan jag icke begripa. — Ah, det är äfwen annat fom ni ej fan förstå, swarade v. Hertzten leende. Jag wet mycket mer. Ser ni, här har jag t. er. ett bref med twenne portträtter — känner ni dem 2 fortfor han lugnt. Det ena år, säsom ni finner, ert eget, åtjöljdt af en redogörelje för ert uppdrag, och det andra är porträttet af den, fom man skickat efter er, för att bewaka, huru ni sköter ert uppdrag. Agenten blef naturligtwis ej litet örskräkt. — Slutet är doc det aldra bästa. Efter denna misslyckade utgång af agens tens uppdrag beordrades hr generaladjutant v. Tymaschew, en af de bästa och werkjammaste tjenstemännen inom nämns de tredje afdelning. till London, för att draga de båda förra agenterna ur sin komprometterade belägenhet och widtaga mera passande mått och fteg, för att förebygga flere dylika korrespondenser eller på ett eller annat sätt mins na v. Hertzen. Men den gode generaladjutanden hade knappt i flörfta incognito fommit till London och något hwilat fig efter resans strapaser, innan sista numret af Dailv News faller honom i händerna, och hwari han finner en offentlig uppmaning till fig sjeli från v. Hertzen, att deponera de papper och instruktioner, fom han för Hertzenes räkning medför från Petersburg, emedan man dock ej Fan begära af honom, att han skall perionligen underhandla med kejjarens generaladjutant. Ryska reges ringen står fom fallen från skyarne och begriper ej hwars ken fram eller bak. — YNågot att fundera på. Crusenstolpe, alltid uppfinningörif; bjuder i sitt januarihåfte något att fun dera på rörande H. K. H. prinsessan Lowisas och Swes riges gemensamma framtid. Han föreslår helt öppet en grundlageförändring rörande tronföljden, nemligen att prinsessan Lowisa, den allmänt älskade lilla Sessan, skulle blifwa — krenprins. Han framssäller både klingande och slående skäl; prinsessan Lowisa har att wänta en näs fan fabelaktig förmögenhet, både på möderne och fäderne; alldenstund qwinnan numera genom swensk lag fått lika arjsrält fom mannen och myndighet wid 25 åts ålder, så borde oc en prinsessa kunna bliiwa regerande drottning, så mvcket mer, fom detta är förhållandet i Spanien, Porz tugal och England, i hwilket senare land det går för fig till allas futlfomliga belåtenhet. Under nuwarande förs hällanden skulle prinsessan, när hon blir fullwuxen, för fin älskwärdhet och omätliga rikedom, lätt kunna blifwa en ntländsk jurstes gemål, hwarigenom Swerge skulle för alltid förlora henne och hennes kapitaler, deremot skulle 2 ff