närmande de skandinawiska nationerna emellan, för att bämma tyskarnes framträngande mot norden. Då fonfts nären bekräftade riktigheten af denna uppfattning, (!) fivaz rade Garibaldi: Det är rätt! Ni uti norden och wi i södern, få skola wi nog få bugt på tyskarne! — Anekdot. En wiss publicift, känd under den allmänna benämningen den gamle befante och numera lefwande på ftållningar och förhållanden samt åtskilliga skriblerier i en wis famös tidning, råkade för några år sedan i så Elena pekuniära omständigheter, att hans fru måste söka till att förförja honom och fig sjelf medelst försäljning af en wiss fort bakelser. fom äfwen wunno ganska stor afsättning. Denna rörelse skulle säkerligen hafwa inbringat icke få liten förtjenst, om ide Ddet flutligen hade blifwit upptäckt, att mannen, hwilken tillbrags te hela dagarne på hufwudstadens källare 7för att politis sera, wid bemfomften — åt opp så mycter af bakeljers na, att mera än förtjensten af bakningen åtgick, hwarjöre frun fann fig tvungen att upphöra med rörelsen. (His storiskt.) a ESF