ej dröja länge innan det går fom h. h. biskop MN. M. nyligen yttrade: att tuidningsprefen och folkffoleinrättnins gen skola, derest de fortfarande få fritt grassera fåfom nu, i grund förderfwa åtminstone fyrkan. — Men, gode hr kyrkoherde! det — — — War så god, br Andersson, och motsäg mig ite! Det der är saker, som Andersson ändå inte förstår. Men tag sig sjelj i aft, min mån; det är mitt råd. Försöt icke hädanefter att förleda mina åhörare till att läsa, ware fig tidningar eller andra skrifter af hwad flag det wara må! .. — Hr kyrkoherden torde godhetsfullt — — Jag har ju en gång sagt, att Andersjon ie får metsäga mig! ... År herrn döf ... Som sagdt är: sprid inga skriter af hwad flag Pet wara må, ty då får An: dersson med mig att göra ... Jnom mitt pastorat får ej finnas någon nyhetsälskande och Aftonbladeläsande frollär rare, ty .. ja lägg det på minnet! ... will någon meds lem af församlingen, försåwidt han hörer till allmoge klassen, läsa werldoliga skrifter, så må han först derom rådgöra med mig ... Nu fan Andersson afträda! .. Kom ihåg hwad jag sagt, och glöm ej att lyda mig i allt, få kärt det för Andersjon år, att — få behålla sin tjenst.