fitt om mig fållda omdöme bewisat: antingen äga de i dylika frågor en mindre än medelmåttig uppfattningsförmåga parad med en grof okunnighet om hwad Mors monismen är såsom lära, — eller hafwa de af rädsla eller illwilja sökt förmå allmänheten att om mig fatta orätta och misstroendewäckande tankar. Hälst antager jag de omnämnde bristerna såsom orsak, ty derigenom slipper jag förnärma någons moraliska wärde. På samma gång jag bestrider att hafwa fällt något yttrande fom skulle funna förskaffa mig namn of Morz monpredikant, begagnar jag med särdeles nöje detta tillfälle offentligt förklara, att lika litet fom jag fan befänna mig till Mormonismen, lika litet fan jag bekänna mig till Swenjfa Statokyrkan, eller någon annan seet hwad namn den än må hafwa. Ja! till och med om den beryktade ÅAkerlund skulle falla på den ochristliga ideen att wilja wärfwa anhängare åt fig för fina åsigter skulle han fåfängt söka mig bland deras antal. Särs skildt hwad Mormonismen? widkommer ställer jag mig dock wid Herr Akerlunds sida, just med anledning af ett swar han gifwit en Mormon: J mina ögon delar Mors monismen med Catholicismen äran af att wara den ena spetsen af preftormen8 twäklufna gadde. Jag försäkrar Redaktionen, att för personer med fås dane åsigter, stänges Mormonparadisets portar! Redaktionen af Gotlandå Tidning har lemnat allts för otwetydiga bewis på fin infigt af det okloka och all individualit föraktande fått hwarpå det Swenffa preftera skapet i allmäånhet söker omgärda och förswara fina dras koniska lagar och prerogativer, för att ite tillåta mig äfs wen sluta till def önskan om något bättre. Jag delar af hjertat denna Redaktionens önskan, men för att uppnå detta ännu långt aflägsna mål måste hwarje redlig menz niskowän efter fin förmåga werka derför, genom folkets upplysande om det förmynderffap? hwari de till fin eftertanke och fitt förnuft flå i regiösa frågor, och hurusom de utgifwa penningar i oh för religionen, ice för att upplysas om och uttagas från detta förs mynderjtap och denna andeliga träldom, utan för att befästas deri. De böra få weta att den christna re: ligionen som är kärlekens, sanningens och frihetens religion, ide behöfwer till sitt förswar bål och rep, fån: gelse och böter utan segrande framgår på dfwertygel: sens wäg, lemnande frihet — ja! åläggande hwar och en att mwmara wiss i sitt sinne. Till den frihetens stack, hwarifrån menniskan, utan att derifrån kunna hindras af småsinnets och egennyttans polyparmar, får af sitt hjertas fulla öfwertygelse dyrka sin Gud, will äfwen jag fastän warande en obetydlig myra draga ett strå; trotts allt mummel från det Eles rikala Tlägret och de trakasserier fom kunna hända mig genom Swenffa Statskyrkans öfwertygelfesmedel: — — Länsmän och Fjerdingsmän! Ahrs Bruk Fleringe socken den 7 Januari 1861. G. J. Leurftedr.