Pet är ganska möjligt! (Ur aFliegende Blättera) Det i början af 1850-talet aflidna statsrådet, Streich förde, nästan vid hvarje tillfälle, det antagna talesättet: edet är ganska möjligta på lapparne. Det hade hos honom blifvit en vana; icke nog att det under den dagliga konversationen undslapp honom hundrade gånger, det inflickades äfven här och der i hans skriftliga uppsatser, ja till och med i de embetsberättelser öfver förvaltningsärenden, med hvilka han ingick till regeringen. Ehuru man af gammalt var van att finna dessa ord nästan på hvarje sida, kunde man likväl icke undertrycka det löje de framkallade. — Ack, det är ju så lätt att skratta åt nästans svagheter, — lika lätt som det är svårt att dölja sina egnar . Emellertid var och förblef statsrådet en aktad och ansedd man. De efter hvarandra följande landsherrarne bade värderat och föredragit honom framför många andra, emedan han med sina kunskaper, med sin erfarenhet och vana vid göromålen kunde göra väsendtliga tjenster. Alla ansågo honom för en lärd man, en man af takt, såsom man kallade honom för den honom egna menniskokännedom, af hvilken han förstod att göra ett förträffligt bruk. Ja, man höll honom för både lärdare och klokare än han verkligen var, till och med män af en mera solid bildning icke blott vördade honom, utan hyste till och med en viss skygghet sör honom, emedan man vid hofven gerna vill undvika dem, som man tror vara mera klok och slipad än man sjelf är. Och likväl var statsrådet en redlig, öppenhjertlig och samvetsgrann man, om hvilken man icke kunde