måäga och ihärdighet att genomsora det, som al ett warmt nit för Gotlands wäl tydligen synes wara förestafwadt. Närmaste anledningen till denna reflexion äro de 30,000 Rdr fom på Hr Landshöfdingens förslag muns nits för Gotland, till inföp af ett ångmudderwerk för dess landthamnar. J kongl. resolutionen, genom hwilken ifrågawarande anslag bewiljades, förekommer, — i anledning af Känsstyrelsens hemställan om anwändande af en del af landthamns-fonden till werkets underhåll, — en mening, hwaraf man fer att allmogen på Gotland eger att bestämma öfver denna fond; och det är med stöd af denna amor gens rättighet, fom man tillåter fig anställa några betrafz telser öfwer ifrågawarande förhållanden. Man har sig bekant att allmogen på Gotland har skyldighet att underhålla i landthamnarna befintliga brygs gor, och att samma allmoge, såsom följd af samma ffyls dighet, förbehållit fig rättighet att reservera 50 s ar mid landthamnarna inflytande s. k. landthamnsmedel, för att sämedelst wara betryggade för framtida tillskott. Att allmogens skyldighet att underhålla bryggor i hamna arna tillkommit med def eget begifwande är desto fara: re, fom få wål bryggornas uppförande fom def underhåll war ett wilkor å allmogens sida för erhållandet af rättigs beten att afyttra fina jordbruks och skogsprodukter på hamnarna. Men om, til följe af då gällande previles gier för Wisby stad, genom hwilka allmogen war ålagd att dit föra alla fina waror, samma allmoge war tvwun: gen, på sätt nämdt är, till ett få beskaffadt åtagande då, är det nödigt att denna skyldighet skall qwarstå nu? För att kunna beswara denna fråga, wilja wi tillse hurudana handelsförhållandena woro, då detta allmogens åtagande tillkom, och hurudana de äro nu. Att all handel i wårt land mar bändligt inskränkt under 17:de seclet; att den war ett skrå — koncentrerad på wissa få händer — förlagd på wissa ställen, ligger för hwarje betraktare i öppen dag. Allmogen måste fö ra fina waror till närmaste stad, få kärt det war den att undgå en bestraffning, hwilken war hård och grym i fame ma mån fom wi sträcka tanken allt längre tillbaka. Så: dan synes ställningen warit äfwen på Gotland. Almos gen, hwars jordbruk war qwäfdt genom långa transpor: ter till Wisby, ansåg då den erhöll tillåtelsen att föra fina waror till landthamnarna, detta tillstånd för en fris het8sact lysande i denna mörka tid för handelslagftiftnins gen. Den åtog fig gerna att föra upp bryggor i hams narna och underhålla dem; det war wäl det minsta den kunde göra för en sådan fridet. Den åtog fig än mera: Den uppförde också tullhns wid hamnarna och iflädde fig skyldigheten att underhålla dessa hus. — Vi beklaga att tvi haft att tillgå få få materalier för denna historik; men det fom är nämndt torde ändå wara tillräckligt för att wisa tillståndet på Gotland den tiden, då ifrågawarande allmogens skoldighet tillkom. — Återstår att nämna några ord om tillståndet nu. Nutiden med sin fria handelslagstiftning, — sina lätta kommunicationsmedel — sitt utwidgade jordbruk — sin ofantliga utweckling i alla näringar, kan betraktas såsom en undrens tid förhållningswis till den, hwarom wi förut talat. Handeln är nu icke bunden till wissa rum, eller wid någon wiss qwalifikation. Det står nu hwarjom fritt att utöfwa en handtering, som nårmast öfwerenstämmer med hans egen fördel, och att såmedelst winna den aktning och det anseende, hwartill hand reds barhet och hans kraft i Handling berättigar honom; — Privilegiernas tid är förbi — twångslagarna bortförda af de frihetsfläktat som genomgå tiden. — Gotlands folk ha jemwäl fått fin del af detta goda J Landts hamnarna swaja nu flera nationers flaggor, — allmogen säljer fin wara fritt till alla; den förer den sjelf öfwer hafwen till främmande kuster. — Sådant är tilftåndet nn! Med några ocd torde widare tillåtas of widröra, hus ruwida Gotländska allmegens skyldighet att underhålla bryggorna är nödig längre. Känner man huru stora summor som årligen inflyta wid landthamnarna; tar man widare i betraktande att sådan inkomst allt framgent är att påräkna; wet man slutligen huru obetydliga medel, fom anwändas till bryggs gornas underhåll, besinnar man derjemte att statens feyl: dighet widtar, Då dyrare arbeten för en kommun behöfs was, men som den ej mäktar åstadkomma; så wåga wi tro att nödwändigheten af denna skyldighet intet ögonblick längre skall qwarstå. Med upyhörandet af brounderhålls ningsskyldigheten faller också rättigheten att längre och under en obegränsad framtid bestämma öfwer de 50 pros centen. Det kunde också wara tid på att allmogen slapp ifrån både det ena och andra. Skyldigheten Pan wifers ligen ej bli skadlig, men heller aldrig nyttig; rättigheten hwarken det ena eller andra. Det will derjemte synas tämmeligen säreget att allmogen skall förfoga Öfwer en fond, till hwars stiftande den — direkt åtminstone — ide bidragit med ett öre. Wi känna ej huru stor den affats ta 50 3:ts fonden är, men den må wara större eller mindre, få bör den anwändas till def afsedda ändamål: sjöfartens bästa, få widt man anser sjöfarten — öns andra hufiwuds näring — wara förtjent af att omhuldas. Förutsätter man åter att sjöfarten skall utsina — dö på Gotland, då må de 50 å:ten innestå och allmogens både rättighet och skyldighet derbredwid. Bryggornas uns 2 . A AR D Dn O 2 Så 575 KORAS.