Filialbanken i Wisby. För att komplettera de handlingar, angående Nevifionen af Filialbankens räkenskaper för förlidne året, hwilka wi förut i sammandrag hafwe infört, meddela wi följans de, fom wi tage of friheten beledsaga med några upplys fande noter. Till Herrar Fullmägtige i Rikets Ständers Bank! Det utlåtande, fom Herrar Fullmägtige, enligt pros tocollsutdrag af den 30 Anausti behagat affordra oss ör? wer härwarande Filialbank: Direktions förklaring öfwer ar of gjorda åtskicliga anmärkningar emot berörde Direktions förwaltning, få wi härigenom afgijwa. Härwid förbigå wi de anmärkningaspunkter dem Dis rektionen erkänt wara riktiga genom löftet att anlednins garne undanrödja 1). Beträffande de öfriga synes of Direktionen hafwa tas git miste om syftet med anmärkningarne. Wi hafwa nemliga icke ifrågasatt, utan twärtom erkänt Direktionens wälwilliga afsigter i afscende å Bolagets fördel; men hwad wi ansett of böra såsom felaktigt, till rättelse frames hålla, har warit den egenmäktiga sjeljmyndighet hos Di: rektionen, att för beredandet af sådan fördel öfwerskrida den gräns för dess befogenhet, som är utstakad genom det Kongl. Reglementet eller Bolagets, i öfwerensstämmelse dermed, meddelade förskrifter. Till följe häraf anje wi att Direktionen just bort ingå i räfonemang om och ådagalägga att wi haft orätt att framställa anmärkning emot Direktionens åtgärd att af Riksgäldskontoret upptaga lån, i brist af hwilken mots bewisning denna anmärkning torde få anses wederlagd. (21)2). Huruwida wi i 3:dje anmärkningsapunkten misstagit of om rätta förslåndet af Reglementets 14 8 lemna wi till Herrar Fullmägtiges bedömande, men huru än ordet hypothek må tydas, så flår dock fast, att någon utlåning utan till och med borgen ide är berättigad, hwilken Of wertygelse Hrr Direktörer än må harwa hyst om de låns tagandes wederhäftighet; uppgiften att sig redan skulle wi sat, att genom denna utlåning denna gång ingen skada skett, är förhastad enär en del af dessa lån, då Mevifios nen förrättades, ännu icke woro och icke end ännu äro förfallnez). 1) Hwad dessa anmärkningspunkter beträffar, få lärer de hafwa omfattat: 1:o, en revers försedd med inteckningsbewis, fom mil befunnits wara öfwerkorsad och inteckningen såtunda wederbörligen dödad, men prototoll deröfwer att få skett, saknadee; 2:o, en hopothiserad inteckningosbandling, bwaraf förbindetsen icke mar fälld til ordres; och 3:o, twenne reverser fom skulle bewakas i 2:ne konkurser. Det tockes, fom de twänne jörstnämnda anmärkningarne egentligen wotro att betrafta såsom principfrågor, hwilka bero mera af den individuella uppfattningen om dessa anmärkningars giltigbet, än att detta odisputabelt skall antagas; tv då en rewers, fom är påtecknad med wederbörlig Domstols inteckningobewis, befinnes wara öfwerkorsad, således icke gållande, måste äfwen inteckningen anses wara dödad, ånskönt derom ide löses något proetotollsutdrag; ech om en intecknad, men icke till ordres utgijwen, revers devoneras såsom hvrothek, bör endast en fullmagt af deronenten funna wara erforderlig för att gifwa ful laglighet åt transporten af hvpotheket. Angående tredje anmärkningen, få war redan berörde reverser inom Direktionen beslutade att wederbörligen bewakas. Att Dircktionen likwäl efterkom Revisionens åsigter i dessa anmätkningspunkter, bör derföre ide odetingadt få anses såsom ett etkånnande af Direktionen att anmärtningarne woro riktiga, ehuru önskningarne detuti lärt kunde uppivllas; och då bärtill kommer, att begge Banto-Onmduden, afl. Öfw.-Löjtn. Bildt och Rådmannen Uddenberg, mid genomgåendet af säkerhetehandlingarne, gedtagit de nu omnämnda, så torde man få anse ganska twifwelartigt huruwida Revisoternes åsigter härutinnan woro de rittiga. 2) Att anmärkningen emot Direttionens åtgärd, att af Nitsgäldstontoret upptaga lån, wuiwit sulltomligt wederlagd, borde Revisionen hafwa funnit deraf, att delegarne på bolagsstämman icke allenast gillade denna Direftionend åtgärd, utan äfwen lemnade Direktionen frihet att efter godtfinnande, i fall af framtida bebof, otterttiaare gå t befattning med fång upptagande; och att denna egenmättiga sjeljmwandigdet. hwaröfwer Revisorerne formera fig, icke dimerferidit gränsen :öt Direktionens befogenhet snes sålunda tillräcktigt ådsgalagdt. Det upptagna lånet war dessutem på det bögsta behösligt t anseende till de då btodsamma venningeföthållandena härstädes, hwilket säkerlmen fan, med undantag kanske af herrar Revisoter, witsordas af bwar och en, sonnerligast af dem fom den tiden ende. i pefuniärt hänseende, någon beröring med allmogen. Denna anmärkning, fom hwarken bliiwit gillad af tolagsmännen, eller eng widrörd af herrar Banto-Fullmägtige, torde således hafwa rönt en tiuräcklig motbemisning, för att få anses medetlagd. 3) Defa lån woro utlemnade till fora versoner och till ett belopy motswarande eltca 7000 Ror Rmt, hwaraf Direktionen dock ende i fin ego horvothet för 2.800 Rdr och för hwilken åtgärd Direktionens samtlige ledamöter dessutom, en för alla och alla för en, answarade. Säkerheten mar således i fjelfwa wer