—-— ————— ——— —— ——— —— — —— ————— — — — gå till folket, utan det bör komma till eassDetta är ett af deras favoritpåståenden. Jag kan icke underlåta att här anföra en anekdot fom bar afseende på Schartau och hans efterföljare. Han war olvckligt si. om hade såsom mydet ung fonfers verat bujet, d. . han hade gift sig med en kyrkoherdes enka, för att erhålla ett efter denne ledigt pastorat. Det säges att han djupt ångrade detta steg. Hans husliga lif war mycket olvckligt, och detta torde kunna förklara den torra, stela form, fom karakteriserar den gode mans nens skrifter. Han sympatiserade endast med en person i sin familj, och detta war hans äldsta dotter. Hon war hans käraste sällskap och förtrogna wän. Hon gifte fig och flyttade till norra Swerige. Efter öfwer tjugo år återwände hon till fin fädernestad Lund. Hon emottogs naturligtwis en tusiastiskt såsom Schartaus dotter; men efter någon tid började hon att werka sjelf och föreslå andra att biftå henne i sitt arbete för de fattiga och för misdsioneändamål. Då drogo de sig alla tillbaka. DÅ sedermera, ju mer hon lärde känna sin faders j. k. efters följare, desto mer förwånad blef hon att finna dem fjetts rade i få besvnnerliga fördomar, och slutligen utropade hon: D, hwad min far ffulle blygad öfwer er, om han kunde återkomma till jorden och fe er!