(Jnsändt) Wisby yttre hamnbyggnad. Aj ett, i Gotlans Tidning N:r 44, infördt utdrag af Ofmwerfte Modigs antetningar, under en inspektionresa till Kalmar, Oland och Gotland, år 18607, finner man att Hr Öfwersten, under fin korta wistelse i Wisby, hunz nit öfwertyga fig, att det föreslagna isolerade pierhufiwuz det) är nödwåndigt såsom skydd för Wisby inre hamn, och att Hr Öfwersten således i en så knapp handwänning tommit till en alldeles motsatt åsigt med både Hamns byggnads Direktionen, den under 18 år wid yttre hamn byggnaden anställde Arbetschefen, Capiten Ahlander, samt de på platsen födde och bosatte sjökapitener. Det torde derföre icke wara obehöfligt, att få wäl Hr OÖfwersten fom allmänheten och wederbörande få ersara de skäl, hwarpå man grundar ett omdöme, som står fullkomligt i strid med Hr Öfwerstens åsigt, och dessa skäl will Jns. nu söta framlägga, få tydliga och öfwertygande fom utryms met i en mindre tidningsartikel fan medgifwa. Redan 1842, då arbetet med wågbrytaren war pås börjadt, gjorde flere sjömän och andra på platsen boende personer med lokalkännedom, dåwarande Byggnads-Chefen, Kapiten v. Essen, uppmärksam derpå, att wågbrytaren, för att bilda en hamn, lades för nära landet och att styrkan i detta motwärn fom skulle afhålla Osterijöns här mid kusten ganska wåldsamma brottsjöar från inre hamnen, war alldeles för swag. hwilka åsigter delades ar kapiten v. Essen och, som Jns. förmodar, äfwen delgåfwos weders börande. Delta oaktadt fortgick byggnaden af sjelfwa wågbrytaren med sitt lilla motwärn och då den för Ives derbörande syntes ega beståndi), så påbörjades den enligt plan och ritning bestämda öfwerbyggnaden. hwilken ock, till en del af wågbrytarens längd, war fullfärdig) hör sten 1845, då en, af de erfarne förutsedd och befarad florm af NV. a VNV. inträffade och wisade sitt herramwåls de i VWisby-bugten dymedelst, att helt och hållet kullkasta den ofwannämnda granlåtösöfwerbyggnaden och placera densamma innanför wågbrytaren i den s. k. nya ham: nen. (Präktig hamn!) — Hwad war nu att göra? Jo, man afftod ifrån granlåts-öfwerbyggnaden och wille i fläflet stärka motwärnet medelft tislöfning af dess bredd utåt hafwet, och började man för detta ändamål utföra mera flen; men när weftliga och nordweftliga formar ina träffade, kastades en del af stenen öfwer wågbrytaren in på raset efter öfwerbyggnaden, och bildades der af sig swjelft ett motwärn jör sjön; större delen deremot drogs af wågorna ut i hafwet. För att förekomma det jednare jänf? les en fjerde kistrad, hwarigenon wägbrytarens bestånd och fullfärdigande giordes möjligt, och har sedan med framgång härpå kunnat arbetas. — Från den primitiva planen borttogs nu norra armen, fårom ansedd öfwerflödig. En wid den tiden i Direktionen nvinwald ledamot, fom då för första gången hade tillfälle att deltaga i Öf? werläggningarne, framhöll nödwändigheten, att, enär den f. t. yttre hamnen aldrig, såsom ämnat warit, kunde blifwa en hamn i def rätta och fulla mening, äfwen för dra armen borde uteslutas från det blifwande hamnarbes tet; men detta yrkande möttes med sådan owilja inom Direktionen, att man ansåg detsamma ide ens böra ins ) En besvnnerlig benämning, bufwud utan tropp. Inf. skulle heldre wilja falla den, en wågbrotare utan pier. 2) Mången sjöman, fiffare och lots ruskade dot twiflande på hufwudet och menade, att på dessa sednare åren hade ingen rittigt swåt NV. eler VNV. storm marit. När den slutligen fom, fick man fe dess kraft. en Den uppglit, fom blifwit Öfwerste Modig meddelad, att plott ydel af arbetet war merfftäldt, fan således icke wara Se för öfrigt de till Styrelsen inlemnade rapotter hårom.