n F — vi ständigt måste vara uppmärksamma på och som äro som stötesstenar utkastade här och der i farvattnet. Denna dag seglade vi ett ansenligt stycke. Vi hade hört omtalas, att våra föregångare genom Torres-Strait då de fingo solen i nord å NV. rätt för-om sig i segelleden, måste ankra midt på dagen, i lä om någon bank. Huru Capten bar sig åt, att spara oss detta tröttande arbete, och i stället, om solen var emellan nord och NV. rusa på med alla möjliga segel och en brusande fart af ibland 9 å 10 knop, kunde jag i början ej fatta; men huru det var och sedan jag erhållit flera dagars praktik, så begrep jag buru han bar sig åt. Föreställ er mina läsare, en vertikal, brännande sol, med sin tropiska, olidliga hetta, glindra i vattnet för-om skeppet. Vattnets färg för-ut så långt man kan se är nästan såsom blänkande silfver och i ständig dallring, så att man bar svårt att se så långt som till jagarbomsnocken ännu svårare således att akta sig för alla dessa farligheter som vi ständigt måste väja för. Jag forskade ut detta till slut, och ehuru jag sjelf knappast skulle våga, ännu mindre rekommendera andra, att verkställa samma manöver, vill jag dock yppa den, till förskräckelse för alla Assuradörer, ifall någon af dem skulle få ögonen på dessa rader. Från solens uppgång till fram emot kl. 11 på f. m., då solen var österut och NO., knep han bagbords fastland så nära han tordes för utskjutande ref, med bagbords synkrets fri, på samma gång undvikande de farligheter som yppades midt i sarvattnet och som lågo på 13 minut från kusten. Då solen avancerade mot norr, styrde han öfver åt styrbords sida af sarvattnet och följde längs korall-resven så tält, alt vi hade en knapp 3 kabellängd till dem. Vi seglade då vanligen i 8 å 10 famnars vatten och voro säkra att lemna alla midtel-farligheter om bagbord, Dessa grund och undervattensklippor fin