ett korall-ref, som vanligen ligger J å 4 fot under vatinet. Ett fartyg, som stöter på ett sådant ref, är vanligen förloradt, och det hör nästan till sällsyntheterna att det någonsin mera kan komma af igen, i anseende till den skarpa och hvassa korallen, som intränger lik en såg i skeppet. Dagen förgick med att betrakta dessa ref om styrbord och rökpelarne inne i landet om bagbord, här och der passerande en och annan liten holme. Som sarvattnet nu för hvarje dag började att smalna allt mer och mer, gaf Capten redan kl. 5 e. m. ordres om att göra klart för ankring. Vi hade ej heller nu mera månljust förrän mot morgnarne. Det var redan mörkt, då vi passerade genom det 3-minuters trånga sundet mellan åebitzroy-öne och Cap Grafton. Under små segel och jemn lodhifning, dubblerades Cap Grafton; i lä derom ankrade vi på blott 5 samnar vatten. Men här får jag omnämna en syn, som uppfyllde våra bröst med dels förtjusning, dels fasa. Längs stranden vid vår ankarplats och öfverallt uppe i bergen, syntes tusendetals med eldar, liknande synen af det gas-illuminerade Stockholm från sallsjösidan en mörk höstafton. Men då man öfvertänker hvad som hade väntadt oss, om vi blilvit observerade eller hörda, när vi gingo till ankars, då ... då ... jag ryser ännu då jag nedskrifver detta, vid tanken på denna nattSedan seglen blifvit fastgjorda, utdelade Capten vanen och ammunition. Kl. 8 på aftonen var allting klart att tillbakaslå ett nattligt anfall. Kanoner, gevär, pistoler, allt var skarpladdadt och 2 mans vakt uppsatt. En var på post med dubbelbössa för-ut och en annan akterut. Besättningen sof med sina skjutvapen i kojerna. Sablar och pikar etc. skarpslipade voro undangömda på allmänt öfverenskommen plats. (forts. ) S