tenskapen obekant, för allmogen men ide för wetenskapen obotlig sjukdom? Jo på den dyraste wägen och knappast ens på den, på den wäg. fom kostar landet millioner i minskad skörd och minskad boskapstillgång, på den wäg der förstörelse och elände lemna underwisningen — för sent, sedan wäderguden förgäfwes blifwit stämd att stå till räts ta på allmogens ting, — sedan Elofa gubbar och gums mor förgäfwes blifwit rådfrågade. Se der ur den dagliga erfarenheten några få exempel på den andliga afsöndringens frukter. Wi wilja icke öka argumenterna genom hänwisningen till den icke mindre olyckliga riksdagskrönikans fö.r?: ÖMvercaftningar från ett wisst stånd. Att säga nej när förståndet säger nej är mycket riktigt. Men derförinnan måste förs ståndet hafwa pröfwat och haft några möjligheter att pröfwa. Ett nej. som blott grundar sig derpå, att en fak icke kunnat ingå i förståndet, är ju blott en afwårs jande åtbörd. Men det är ite blott förståndet som skall döma. Huru skall ett civilisationens begär kunna upps komma, utan att något frö dertill blifwit nedlagdt? Hu ru skall en åtrå efter dessa många för odlingen dyrbara och omistliga ting kunna uppstå, utan att någon kraft för def framkallande anlitas der, hwarest sådana krafter icke förut werkat? Huru skall med ett ord man kunna begåra skörd af en planta, som icke utan odling werer i en jordmån och för hwars odling man ite anskaffat mates rialierna? Der står nu icke blott Swerige utan de flesta länder vid å vis fin allmoge, men det är ide i alla länder fom man få fom hos of har tillfälle att i smått och stort, ståndwis, studera resultaterna af afsöndringen. Det är icke allestädes man får sådana kompakta opinionsyttringar till bewis för satsen ignoti nulla cupido som votumet: wi wilja icke hafwa nägon uppblandning, wi äro oss goda nog. Krigskonstens idkare påstå dock, att alla fästningar äro gjorda för att intagas, och så lärer det wäl äfwen förhälla fig med bondeståndets. Ett approchement har blifwit gjort genom folkskolan, sådan denna nu må was ra, hwilket är längt ifrån hwad den borde och kunde wara; men den belägringen blifwer längre och mödos sammare än något Scbaftopols. Fråga är om det icke finnes något annat sätt att påskynda intagningen af bonz deståndeto skenbart fasta positjon. Wi tro att ett sådant medel finnes uti fotenbiblios thekerna och den periodiska pressen d. w. s. i deras för enade samwerkan. Härmed äro wi också inne på det egentliga föremås let för denna uppsats, och wi få en bewioningsgrund för det ofwan sagda uti sjelfwa den känslan, att wi skrifwa utan något hopp att kunna höras af och inwerka på dem, hwilkas närmaste intressen satt oss pennan i handen, och ywilka, om någon, borde i första hand taga det als sedda steget. Hwad betyder wäl ordet medborgare? Kan denna bes nämning tilläggas den, hwars werksamhet endast afser wården om hans egen person och hand arbetsdetalj och utesluter hwarje tanke på det hela, af hwilket han utgör en del? Om wi wilja riktigt uppfatta ordet medborgare få måfte wi finna att det pålägger of några pligter. Gå wi till botten med begreppet, skola wi inse att deri ligger en naturlig menniskoslägtets indelning uti fria män och qwinnor och slafwar. Den fom ice tänker på det hela, utan in totum et tantum will wara frikallad derifrån, öfwerlåter derigenom på andra denna sin rätt och skuldighet och ställer fig utan förbehåll under andras förmynderskap, hwarigenom han i sjeljwa werket blifwer slaf, så framt icke lyckliga tillfälligheter eller den allmäns na humaniteten mofwerka förslafwandet. Wi behöfwa blott tala om qwinnokönet för att bewisa sanningen af detta påstående. Männen och icke qwinnorna besluta för närwarande öfwer qwinnornas angelägenheter och intressen. Männen hafwa frånkänt qwinnorna både förnuft och föra stånd, förwägrat dem uppfostran, syhelsättning, förtwårfås rätt och gjort till deras uppgift att blifva någon mans tillhörighet. För sin egen räkning hafwa männen rofgis rigt och egoistiskt tillwällat sig uteslutande rätt till allt det wigtiga, det indrägtiga och hedrande i menskliga ems beten och görowål, och afspisa qwinnorna dermed, att